Jag har kommit på mig själv att köra fegvarianten: "Jag försöker skriva en bok". Det är ju inte alls vad jag gör. "Jag skriver en bok". För mig gör det lilla ordvalet en enorm skillnad.
Jag hör det så många gånger, och jag reagerar varje gång: "Jag ska FÖRSÖKA". Som om man behöver något att falla tillbaka på om man inte lyckas. Det behövs inte. Det är okej att misslyckas, det gör alla, och det är det som ger oss våra erfarenheter. Men du går in i en uppgift med ett helt annat självförtroende när du säger "Jag ska göra det" jämfört med "Jag ska försöka göra det". Det gäller både hur du själv ställer sig till det du ska göra och hur omgivningen uppfattar din förmåga att klara av det.
Ett litet test: Lägg en penna framför dig på bordet. FÖRSÖK lyfta pennan!
Hur gick det? Antingen så lyfte du pennan eller så gjorde du det inte. Svårare än så är det inte.
Jag har inte alltid drömt om att starta eget företag, men när jag för 12 år sen bestämde mig för det så tänkte jag knappast "Jag ska försöka". Nej, jag skulle bara göra det, och då gällde att ta reda på vad som krävdes för att jag skulle lyckas. Det hade varit väldigt lätt när jag först nekades banklån att tänka: "Jag försökte ju i alla fall", och sen skylla på det resten av livet.
En dröm jag däremot har haft sen jag var väldigt liten var att jag ville till USA. Ni som känner mig eller har följt min blogg, vet att jag uppfyllt den flera gånger om. Inte var drömmen att "Jag ska försöka ta mig till landet på andra sidan Atlanten". Nej, den var: "JAG SKA, JAG SKA, JAG SKA!!!
Någon vis person har sagt "Trying is the first step to failure", det ligger något i det.
Så snälla skippa försökandet. Sträck på dig, och gör det du vill göra!
5 kommentarer:
Helt rätt, det lilla ordet gör verkligen skillnad. Jag brukar kolla på Mannen som talar med hundar och han säger alltid till misslyckade hundägare som vill fega ur med ett "försök": Don't try, just do it!
Bra inställning Ann!
Men jag vet vad du menar. Förut när jag berättade att jag skriver en bok la jag alltid till "ja ja men vi får se hur det blir med det, det kanske inte blir nånting" för jag trodde att folk skulla säga "vem tror du att du är" men det var det ingen som sa, tvärtom har de flesta blivit lite impade. Så det har gett mig mer självförtroende och numera säger jag: Jag skriver en bok och jag ska ge ut den på ett eller annat sätt!
So go for it Ann!
Det är så rätt så rätt! Vi måste börja tro mer på oss själva, och våga stå för det.
Man kommer inte långt här i världen om vi inte prövar oss fram… Lycka till med ditt skrivande. Kul att få träffa dig i söndags. Kram Therese
Så rätt så bra! Jag är likadan, det gäller att ge sig tusan på något, och sen följa hjärtat. Lycka till med nästa SKA. KRAM
Så sant så sant Ann. Man får en annan känsla i kroppen och man känner sig säker. Allting är möjligt och ingenting är omöjligt det bara lite längre tid för vissa saker :) Kram
Skicka en kommentar