lördag 29 september 2012

Bokmässan 2012

Har ni gått någon kurs eller i någon klass och när utbildningen närmar sig sitt slut så säger man "Klart vi ska träffas, vi kommer att se till att hålla kontakten" vilket bara rinner ut i sanden. Vi i skrivargruppen Victoria från London är rörande överens om att sociala medier som FB och bloggar helt klart möjliggör detta.
Vi bestämde i februari när vi lärde känna varandra att vi skulle gå på bokmässan tillsammans. Och nu är vi här. Igår kväll samlades vi hos Camilla i Uddevalla, Minna, Susanne, Anna och jag och där ska vi bo hela helgen.
Efter några för få timmars sömn gav vi oss iväg till bokmässan idag.

 
Hela gänget samlat, här har vi sällskap av Birgitta Fernström som kommit så långt att hon ställde ut på mässan

Det ska bli spännande att läsa Helen Lindells bok Bortvald, och det var så kul att träffa henne igen

En ny bekantskap irl Kim M Kimselius

Första gången jag träffar en astronaut

Jag vann en bok som jag fick signerad
Jag är helnöjd med mitt besök på mässan. Jag har träffat dem jag ville träffa, köpt lite mer böcker än jag tänkt och haft roligt. Nu ska jag fortsätta mysa med mina skrivarvänner.

onsdag 26 september 2012

Fylld av inspiration

Nu är vi äntligen friska... både jag och datorn. För det är inte bara jag som gått och dragit på mig en förkylning, utan datorn hade också åkt på ett virus så här på höstkanten. Men min man har pysslat om och fixat och donat, ja, i alla fall kan jag tacka honom för att datorn är okej nu.

Några av min fans som sprang efter mig på min löptur härom dagen.
Jag har så smått kommit igång med löpträningen igen och ikväll var jag på en föreläsning med Susanne Dalsätt som hon kallar "Från muffins till marathon".
Vilken kvinna! Jag blir så otroligt inspirerad och peppad när jag träffar människor som henne. Hon var en av föreläsarna när jag läste till kostrådgivare för några år sedan så lite av det hon berättade om hade jag hört sedan innan, men tro mig, det tål att upprepas!
På ett enkelt och mycket roligt sätt berättar hon hur hon gått från att vara en äkta soffpotatis, till att inte bara springa marathon, utan även genomföra en Ironman!!! Jag vet att det låter som om jag pratar om en superwoman eller en utomjording, men tro mig hon är en helt vanlig tjej. Det handlar i grund och botten om att sätta mål, jobba aktivt mot dem och ha roligt. Svårare än så är det inte! Detta gäller inte bara träning utan allt man tar för sig.

Så nu är det dags att se över mina mål för 2013:
  • Halvklassikern. Dvs. 45km skidor, 150km cykel, 1500m simning och 15km löpning. Tack och lov utspritt över hela året.
  • Göteborgsvarvet. 21km löpning
  • Skriva klart min bok.  
Vad har du för mål under nästa år? Och hur har du tänkt uppnå dem? Tänk på att vi lever här och nu så se till att göra det där du faktiskt brinner för. Det behöver inte vara så stora saker men även små mål kan du behöva skriva upp för att fokusera på dem.



Själv gav jag mig ut på en liten promenad i ett mycket regningt Habowood när föreläsningen var slut. Fylld av inspiration laddar jag nu för helgen. Då ska jag träffa flera av mina skrivarvänner från Londonkursen. Vi ska förutom att umgås, äta och dricka gott även gå på bokmässan. Det ska bli så kul att få träffas igen och jag ser fram emot att få höra om hur det går med deras manus, och förhoppningsvis få ännu mer inspiration till min bok.

fredag 21 september 2012

tisdag 18 september 2012

Man kan aldrig riktigt veta...

Jag gör mitt bästa för att inte låta allt för otrevlig när det ringer säljare till mig. Det är inte alltid så lätt för man har ju hört att man ska inte säga JA på någon fråga för då kan det användas mot en. Jag klarar inte alltid att vara trevlig samtalet ut, men jag gör mitt bästa. Jag kan däremot inte påstå att jag gillar dessa samtal, snarare tvärtom. Vid ett fåtal tillfällen har det visat sig att jag har haft fel, det har inte alls varit någon säljare utan någon har ringt upp mig i ett helt annat syfte. Då är jag glad att jag inte snäst av dem innan de ens fått en chans.
För ett par år sedan ringde någon som jag först klassade som "säljare" från tv4 och ville ha med Sixten i Talang. Han var då 4 år och hade ingen aning om vad Talang var så jag fick artigt tacka nej eftersom han inte ville.
För ett litet tag sedan ringde en annan "säljare" och ville göra en intervju med mig i en branschtidning. Det tackade jag glatt ja till.


Det är en produkttidning från Gocciani som säljer frisöprodukter och startade ungefär samtidigt som jag öppnade min salong. Jag var deras första nätkund och fortfarande, 12 år senare, är jag en trogen kund.

Talang däremot - det hade jag också tackat nej till!

tisdag 11 september 2012

Från Habowood till X Factor

Någon som såg X Factor igår? Såg ni då den charmige Oscar Zia? Och visste ni att han var här i Habo på Barnens Lördag 2010 och underhöll tillsammans med systrarna Hollström och vår egna Sixten?




Den här ödmjuke killen kommer att gå hur långt som helst, för visst är han duktig! Nu håller i alla fall jag tummarna för att han är vår näste X Factor.

Känner du någon här i Habo som vill vara med och uppträda på scenen den 29e september när Barnens Lördag är? Då ska det nämligen vara en Talanguppvisning för dem som går i F-klass - 5an. Tanken är att de ska få en chans att visa upp något de är bra på, det kan vara sjunga, dansa, mima, trolla eller något annat kul. Fanny och Filippa kommer att hålla i arrangemanget och anmälan görs till info@upplevhabo.se  Där ska man skriva vem man är och vad man vill göra.
Vem vet, vi kanske ser morgondagens X Factor på scenen i år!

måndag 10 september 2012

Cykelfesten i Habo

En av de stora händelserna här i Habowood är den årliga cykelfesten. I lördags var det fjärde gången Habowoodborna tog sig runt till varandra på sina mer eller mindre smyckade cyklar. Ett roligt koncept där man själv bjuder på en rätt, i vårt fall huvudrätt, och genom brev får man veta vart man ska ta sig till förrätten.



Det syns inte så väl, men jag har dekorerat cykeln med en "tassle". Självklart följde jag uppmaningen om att använda hjälm, det gäller ju att vara rädd om det lilla man har i huvudet. Vi fick trampa bort till Kråkeryd, till Anne och Jonas som bjöd in oss i deras hem.



Vi avnjöt en god kantarellpaj med mozzarellasallad till. Det var så trevligt, att vi hade kunnat stanna här resten av kvällen. Men nu var det ju ingen vanlig kväll, så med några minuters marginal trampade vi hemåt för att kunna blanda till fördrinken innan våra egna gäster kom. Mojito blev min favvodrink när vi var i Båstad i somras, så den ville vi bjuda på.



Till oss kom det tre andra par, dvs ett par extra, vilket vi bara tyckte var roligt. Jag hade varit ute hos Carléns tidigare på dagen och köpt varmrökt lax. Till detta serverade vi Västerbottenostpaj, romsås och sallad.



Eftermiddagen fortsatte i samma trevliga anda och precis som innan så blev det bråtttom iväg till nästa ställe. Åter igen hade vi ett brev med anvisningar om vart vi skulle ta vägen. För vår del, till Kråkeryd igen och hem till Madde och Mikael. Vilket gjorde mig jätteglad eftersom jag känt Madde i flera år och deras dotter har praoat hos mig.



Pannacotta är aldrig fel, och denna dag smakade det extra gott. Vad jag inte ätit innan var fudge med whiskeysmak. Jag gilla verkligen inte whiskey men i kolaform funkade det riktigt bra.


Efter ytterligare en lyckad tillställning var det så dags att cykla ner till Spinnet där alla gästerna skulle samlas för en gemensam fest.
Visst är det kul att träffa allt folk och höra hur alla haft det, men tyvärr blir det lite stimmigt i lokalen och det är svårt att prata, eller så är det bara jag som börjar bli gammal. Mikael intog i alla fall dansgolvet i vanlig ordning och jag stod mest utanför och pratade med alla trevliga människor.


Här tackas de fantastiska arrangörerna. Vilket jobb ni gör. Tack Tack Tack!!!

Jag vet inte riktigt vad klockan var när vi cyklade hem till Larssons, därTilda och Ebba hade dukat upp kex och ost åt oss.


Här satt vi och tjattrade långt in på småtimmarna, och en helt underbar dag och kväll avslutades verkligen på topp.

torsdag 6 september 2012

Visste du det här om mig?

Jag har fått bloggutmaning från två håll, både av Anna och av Susanne. Tanken är att jag ska lista 8 saker ni inte visste om mig. Vanligtvis känner jag mig som en öppen bok, så jag tror inte att jag kommer med några direkta nyheter.

• Vi har massa instrument. Jag har alltid tyckt det varit roligt med musik och önskat att jag själv kunde spela, men det kan jag inte. Hos oss hittar du: gitarrer, piano, keyboard, dragspel, fioler, cittra, munspel, ukulele och numera har vi trummor i samlingen också.


• Ända sedan jag var au pair i USA har jag velat ha ett hus i Laguna Nigel, ett område i södra Kalifornien. Vem vet, jag kanske blir granne med Maria Montazami någon dag!

• Jag är äldst i mitt släktled, och har varit det de senaste 13 åren.

• Cigaretter är inget för mig, jag nämnligen har aldrig rökt.

• Jag bestämde mig för att bli frisör när jag var 13 år. Att jag sedan blev egenföretagare är mer en slump, men något jag är oerhört tacksam över.

• Jag har gjort ett fotomodelljobb för en Intersport-katalog.

• När jag var i USA första gången, gick jag en kurs i ”själförverkligande” som hette Lifespring och som av utomstående ansågs vara en sekt. Enligt mig, en av de bättre sekterna!

• Jag har bestämt mig för att genomföra halvklassikern 2013. Får se hur jag gör med löpningen, om den sammanfaller med helgen som bokmässan är nästa år också så kanske jag hoppar den och satsar på nästa mål på min Bucket List: Marathon!!!

Eftersom jag fått denna inbjudan från två håll så bjuder jag på lite extra material:

• En gång när jag sjöng så fanns celebriteter som Maud Adams, Larry Hagman och Lee Curreri (killen med mörkt lockigt hår som spelade Bruno i Fame) i publiken.


Denna utmaningen skickar jag vidare till Maria, Lena och Tobias. Ni bestämmer själva om ni vill anta utmaningen, men jag skulle tycka att det vore roligt att läsa om era hemligheter.


söndag 2 september 2012

Tjejmilen 2012

Vilken helg! Vi i team "Svenska Habowoodfruar", Maria Berg, Anette Gustavsson, Madeleine Axelsson och jag fick sällskap av Annika Engström och Katrin Larsson. I fredags checkade vi in på Clarion Hotel Tapto, ett mysigt hotell med gångavstånd både till stadion där vi hämtade ut våra lappar och till starten.

Efter frukosten på lördagsmorgonen så hämtade vi ut våra nummerlappar. Det första man fick när man gick in i tältet var en tung påse med massa give-aways, sånt gillar jag!


Jag passade på att köpa ett par långa löparstrumpor. tyvärr var de svarta slut i min storlek så det fick bli vita.
Sedan gick vi tillbaka till hotellet, sov en stund till och laddade med lite lunch.


Keso och ägg, mumma!


I lugn och ro gick jag och Maria från hotellet mot starten och när vi nästan var framme upptäckte vi att det bara var 10 min kvar till start. Har ni någonsin varit på ett gigantiskt fält med flera tusentals människor när det regnar? Ja då vet ni vad gegga är! Smått stressade, och lite rädda för att smutsa ner oss, kryssade vi fram mellan lerpölarna och alla kvinnor. Vi kallade det uppvärmning helt enkelt. Precis när vi trängt in oss i vår startfålla hörde vi Annamias underbara stämma berätta att nu var det dags för starled 10 att stiga fram. Ingen långsam väntetid här inte. Sen gick allt väldigt fort, trycka igång spotify med min runrunrun-lista, starta  gpsen till pulsbandet, sätta igång löparappen på mobilen och PANG så gick startskottet.
Jag kunde inte önskat mig bättre väder. Alldeles lagom temperatur, ett lätt regn nästan hela loppet och ingen vind att tala om. Min fot var vän med mig hela loppet igenom och känns fortfarande bra. Däremot tyckte jag att det var lite mer uppför i år än vad det var förra året!!! Visst, jag har en önskan att springa under timman, men jag har faktiskt varit skadad i sommar och är därför jättenöjd med mitt lopp.






Vilken tur att jag var så försiktig innan starten, för när jag sedan sprang in mot mål struntade jag fullständigt i allt vad lera hette och mina nya strumpor fick en helt ny nyans.


Egentligen så bryr jag mig inte så mycket om medaljer, men just när någon hänger den runt halsen på en efter ett lopp då känns det stort.

Efter loppet fikade vi i hotellfoajen, och Madeleines syster Cathrine kom förbi och gjorde oss sällskap. Vi stannade på hotellet på kvällen också och firade vår prestation med rosa bubbel.



Det känns som vi löste många världproblem under kvällen och det var länge sedan jag skrattade så mycket. Jag är så otroligt glad och lycklig över att jag har så underbara vänner. Tack tjejer för en fantastisk helg, det gör vi om nästa år igen va?