När mina döttrar var små var vi ett gäng som träffades ganska regelbundet hemma hos varandra, vi kallade det "syjunta", fast ingen vet varför. När vår mammaledighet sen tog slut blev dessa träffar färre och senaste åren har de varit totalt obefintliga. Därför var det extra kul att i alla fall några av oss fick till en liten träff i all enkelhet.
 |
| Susanne, Anette, Catarina och Maria |
Framåt tiotiden började vi bli trötta, trots att det fanns massa mer att diskutera. Men det var ju faktiskt fredagskväll. Förr kunde vi skylla på att vi var småbarnsföräldrar, men numera är hårt arbetande kvinnor vår ursäkt.
Jag hoppas vi snart får till en träff igen, eller vad säger ni tjejer. Vi har väl återskapat denna traditionen nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar