... till nästa strand

... och inte vilken strand som helst, utan min favoritstrand, Laguna Beach. Vi gjorde inte som amerikanare normalt gör: Tar bilen! Nej, vi cyklade!!! Det var lite över två mil, men mest nedför.

Vi stannade på Starbucks och åt lite frukost!

Äntligen framme!

Jag och Mckay tar kort på varandra

Mikael och Kent är ute och snorklar

Jag och Fanny snorklade också lite, och Filippa lite mer, hon simmade ut till Mikael och Kent. Jag tyckte faktiskt att det var ganska kallt i vattnet, men visst ser det inbjudande ut.

Vi tillhörde de lyckliga som fick åka bil hem med Tania, här kommer en liten film om det:

När jag bodde här var jag mycket i Laguna Beach, och nu upptäckte jag att de namngett en gata efter mig. Visst är det gulligt av dem! De har t.o.m helgonförklarat mig!!!



Från en strand till en annan

Igår var det Malibu som gällde, och idag var det dags för Newport Beach. Alex, Morgans man´s föräldrar hyr ett beach house där, så vi träffade hela hans stora familj på stranden. De hade med ett kul spel som alla gillade.

Fanny och Filippa fick en lektion i Buggieboard utav Alex syster, som är van surf-lärare. Alex mamma var också med och lärde sig.

Sixten såg ut som en liten surfkille!

Mikael var duktig och sprang nere på stranden, själv satt jag mest och latade mig, nice!!!



Efter stranden åkte vi till Irvine Spectrum Center där vi åt på Red Robin, och sen shoppade vi lite.

Ett tips från Sterling

När Fanny och Filippa pratade med Sterling Knight på "So random" så tyckte han absolut att vi skulle åka till Malibu. Hans ord blev helt plötsligt vår lag. Så från hotellet tog vi Sunset blvd, nästan hela vägen ut till havet. Navigatorn ville leda oss ut på motorvägen, men jag vägrade, jag ville ju se alla fina hus. Vad jag inte kom ihåg var att UCLA låg på vägen, så vi fick en skymt av det. Vi fortsatte på PCH eller Highway 1 som denna otroligt vackra väg också heter, och den tog oss till Malibu.

Vid Malibu pier stannade vi och åt lunch, det var inte den bästa maten vi ätit men omgivningen var helt fantastisk. Tänk att folk faktiskt bor så här.

På vägen tillbaka till OC ville Filippa till en Maskeradaffär hon sett på uppvägen. Så med navigatorns hjälp trodde vi att vi kunde ta oss dit, men ibland är det lite svårt när man inte har en karta. Vi svängde av där vi skulle och då visade det sig att vi var i Watts, ett mindre bra område. Så här på dagtid var det absolut ingen fara, men ändå. Vi hittade som tur var inte affären vi sökte efter utan fortsatte söderut.

Säker last på Freewayen!!!

När vi nästan var "hemma" hitttade vi en helt fantastisk maskeradbutik med hur mycket dräkter och tillbhör som helst. Brevid låg en musikaffär. För 21 år sedan när jag bodde här var det en musikaffär med CD-skivor, några LP-skivor och massa kasetter. Nu var det en musikaffär med instrument.

Universal Studios

Det är så skönt att vi bor på Sunset blvd, för allt som vi hittills gjort är här i närheten. Visst man behöver bil ändå, och bilköerna är inte bara vid rusningstrafik, utan i stort sett jämt här i centrala LA.
Idag blev det Universal Studios för vår del.

Vi började med en åktur i filmens värld.

Mr Beans bil

Här spelades Hajen in

Här åker vi på Wisteria lane, tyvärr har jag inte sett så många avsnitt av Desperate Housewifes, så jag kan inte påstå att jag kände igen mig. Jag får ta igen det när jag kommer hem, dels för att jag nu varit här och dels för hon jag satt brevid på inspelningen av Disneyshowen (svenskan), hennes yngsta dotter har varit med.

Vemdalen i Grinchen

En gammal klassiker: Phsyko!

 Sixten träffade sina kompisar

Tänkte jag skulle köpa en bok i Notting Hill

Mikael räddar världen i Terminator

Hollywoodskylten och "So random"

Jag vet faktiskt inte varför jag inte gjort det tidigare, men jag har aldrig varit på någon av utsiktspunkterna för Hollywoodskylten. Så idag var det premiär för hela familjen. Vi åkte till Griffith Park och det var jättefint där.

Eftermiddagen och kvällen har knappast varit de roligaste i mitt liv. Fanny och framför allt Filippa har länge velat gå på inspelningen av en Disneyshow, så vi hade sen en månad tillbaka bokat biljetter till "So random". Först köade vi i lite mer än två timmar, jag vägrade dock att sitta still utan gick fram och tillbaka för att få lite motion denna dötid.

Väl inne fick föräldrarna ett eget rum men två tv-apparater i och barnen fick sitta i publiken. Kul för dem! Alla scener togs om flera gånger, som tur var satt jag brevid trevliga människor varav den ena var svenskättling och pratade lite svenska. Plötsligt hörde jag hur de mellan två tagningar välkomnade upp två tjejer från Sweden på scenen. Genast blev den här kvällen något bättre, för uppe på scenen stod nu Fanny och Filippa och sjöng "Diggi-Loo Diggi-Ley" på svenska. Andra föräldrar vände sig om mot mig och ropade. Det var bara att svara "Yes, that´s my girls" med ett leende.
Inspelningen tog sammanlagt 5,5 h, puh, och sen tog det ytterligare 30 min innan jag fick ut tjejerna därifrån, de hade så många de skulle prata med, och skådespelarna tycket det var så kul att de var från Sverige.
Med facit i hand så var det helt klart värt att jag satt och hade lite tråkigt, när jag visste att de hade så otroligt kul.

Förmodligen världens trevligaste vakt!

Tyvärr fick man inte ha med telefon eller kamera in, så vi fick lägga våra hos dem som stod framför oss i kön, deras bil var parkerad precis utanför ingången. Så tyvärr inga bilder inifrån.

Mikael tog ett kort på oss när vi kom tillbaka till hotellet

Mikael och Sixten fick en mysdag för sig själva, de hade bl.a. varit på Santa Moncia Pier och åkt parisehjulet.

Habowood goes Hollywood

På morgonen tog Tania åter med oss på sin löprunda, men idag var vi många fler. Förutom Mikael, Fanny och jag var det flera av hennes vänninor som var med och en hade med sig sin dotter. Vi sprang större delen, och några gick.

Här får man inte springa för för fort!

Med lite lunch i magen och två väskor i bagaget, drog vi norrut mot HOLLYWOOD!

"Walk of fame"

Jag hittade min stjärna!

Sixten hittade stjärnan han letade efter.

Brevid Michael Jacksons stjärna stod en Michael himself, eller om det var någon som var mycket lik. Sixten blev jätteblyg inför denna imitatör, men jag pratade med honom och berättade att Sixten kan en del moves. Så när "Michael Jackson" bad Sixten att dansa, så gjorde han det. Jag hade gärna tagit ett kort på honom men vet av erfarenhet att detta kostar pengar, och någon sa något om att det kostade $13.

En mycket lycklig Filippa har fått shoppa loss idag

Solen går ner över Sunset blvd. Den här vyn är från vårt hotellfönster.Nu är det dags för oss att sova lite.
Go´natt!