Jag var på flygplatsen i god tid, vilket var helt onödigt. Snökaos i London gjorde att jag började tvivla på om jag skulle komma iväg. Flyget skulle gått 10.15 men redan när jag kom vid 8.30 stod det att det var en timma försenat, denna tiden ändrades sedan en gång i timmen. Ryanair imponerade dock, vi fick matkuponger när vi väntade, endast 40kr vilket inte räckte till en hel måltid, men ändå. Först vi 13.45 fick vi veta att planet äntligen lyft från London, jag ville nästan applådera. Men klockan hann ändå passera 15.30 innan vi kom iväg.
 |
| Bildbevis - det finns en blå himmel bakom molnen! |
Jag sov gott på planet, så det kändes som resan gick jättefort. Det var inga större problem att ta sig från flygplatsen till stan och till det bokningskontor där jag skulle hämta nyckeln. När jag sa till mannen bakom disken att jag skulle gå till lägenheten bad han mig sitta ner en stund så skulle en taxi snart hämta mig, som de bjöd på. Det visade sig också att intenetuppkoppling var gratis, den skulle kostat 5£ om dagen.
När jag i förrgår läste igenom lite närmre vad som skulle ingå i lägenheten så stod det att det fanns spis och micro. Ingenting om kylskåp! Det är ju en av anledningarna till att jag vill ha lägenhet och inte hotell. Men mannen bara skrattade när jag frågade. Of course! Det fanns inte bara kylskåp utan t.o.m. tvättmaskin.
Meddetsamma började jag omsorgsfullt hänga in kläderna i skåpen, lägga ner saker i lådor och göra mig riktigt hemmastadd.
Jag tog en snabbrunda till Paddington station och köpte med en sallad, som kompensation till allt taxfree-godis jag satt i mig under dagen. Sedan satte jag mig vi datorn och skrev lite, och facebookade så klart. So far so good!
Då small det till från proppskåpet och sekunden senare var allt utom dataskärmen helt svart. Med mobiltelefonens hjälp lyste jag febrilt efter det lilla visitkortet med telefonnumret till receptionen. Mannen där svarade att han skulle skicka ner någon under den närmaste halvtimman. Klockan började närma sig midnatt och jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade sovit en stund på planet.
Ganska snart knackade det på dörren och två kvinnor stod utanför. De, precis som jag, bröt på något annat språk. Av dem fick jag en ny kortnyckel till ett annat rum och de frågade om det var ok, de frågade också om jag ville se rummet först. Tja, jag ville ju gärna ha el i rummet så vad hade jag att välja på.
Ännu en gång fick jag nytta av min mobiltelefon, nu för att packa ner alla saker igen. Jag släpade mina väskor upp för alla trappor, och när jag kom in i rummet slog stanken av cigarettrök och ammoniak emot mig. Det luktade inte värre än en vanlig kväll på krogen innan rökförbudet, utan ungefär så.
Om jag ska stanna i denna lägenheten kommer jag behöva behandlas med nikotintuggummi när jag kommer hem. Mitt i allt är jag ändå evigt tacksam. Jag har förstått att långt ifrån alla flyg gick som de skulle idag. En hel del ställdes in helt och hållet.
Jag vänjer mig säkert vid stanken, lite cigarettrök har väl ingen dött av - eller?
När jag i förrgår läste igenom lite närmre vad som skulle ingå i lägenheten så stod det att det fanns spis och micro. Ingenting om kylskåp! Det är ju en av anledningarna till att jag vill ha lägenhet och inte hotell. Men mannen bara skrattade när jag frågade. Of course! Det fanns inte bara kylskåp utan t.o.m. tvättmaskin.
Meddetsamma började jag omsorgsfullt hänga in kläderna i skåpen, lägga ner saker i lådor och göra mig riktigt hemmastadd.
Då small det till från proppskåpet och sekunden senare var allt utom dataskärmen helt svart. Med mobiltelefonens hjälp lyste jag febrilt efter det lilla visitkortet med telefonnumret till receptionen. Mannen där svarade att han skulle skicka ner någon under den närmaste halvtimman. Klockan började närma sig midnatt och jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade sovit en stund på planet.
Ganska snart knackade det på dörren och två kvinnor stod utanför. De, precis som jag, bröt på något annat språk. Av dem fick jag en ny kortnyckel till ett annat rum och de frågade om det var ok, de frågade också om jag ville se rummet först. Tja, jag ville ju gärna ha el i rummet så vad hade jag att välja på.
Ännu en gång fick jag nytta av min mobiltelefon, nu för att packa ner alla saker igen. Jag släpade mina väskor upp för alla trappor, och när jag kom in i rummet slog stanken av cigarettrök och ammoniak emot mig. Det luktade inte värre än en vanlig kväll på krogen innan rökförbudet, utan ungefär så.
Om jag ska stanna i denna lägenheten kommer jag behöva behandlas med nikotintuggummi när jag kommer hem. Mitt i allt är jag ändå evigt tacksam. Jag har förstått att långt ifrån alla flyg gick som de skulle idag. En hel del ställdes in helt och hållet.
Jag vänjer mig säkert vid stanken, lite cigarettrök har väl ingen dött av - eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar