Nej, jag tänker inte försöka!

Jag har kommit på mig själv att köra fegvarianten: "Jag försöker skriva en bok". Det är ju inte alls vad jag gör. "Jag skriver en bok". För mig gör det lilla ordvalet en enorm skillnad.

Jag hör det så många gånger, och jag reagerar varje gång: "Jag ska FÖRSÖKA". Som om man behöver något att falla tillbaka på om man inte lyckas. Det behövs inte. Det är okej att misslyckas, det gör alla, och det är det som ger oss våra erfarenheter. Men du går in i en uppgift med ett helt annat självförtroende när du säger "Jag ska göra det" jämfört med "Jag ska försöka göra det". Det gäller både hur du själv ställer sig till det du ska göra och hur omgivningen uppfattar din förmåga att klara av det.

Ett litet test: Lägg en penna framför dig på bordet. FÖRSÖK lyfta pennan!
Hur gick det? Antingen så lyfte du pennan eller så gjorde du det inte. Svårare än så är det inte.

Jag har inte alltid drömt om att starta eget företag, men när jag för 12 år sen bestämde mig för det så tänkte jag knappast "Jag ska försöka". Nej, jag skulle bara göra det, och då gällde att ta reda på vad som krävdes för att jag skulle lyckas. Det hade varit väldigt lätt när jag först nekades banklån att tänka: "Jag försökte ju i alla fall", och sen skylla på det resten av livet.
En dröm jag däremot har haft sen jag var väldigt liten var att jag ville till USA. Ni som känner mig eller har följt min blogg, vet att jag uppfyllt den flera gånger om. Inte var drömmen att "Jag ska försöka ta mig till landet på andra sidan Atlanten". Nej, den var: "JAG SKA, JAG SKA, JAG SKA!!!

Någon vis person har sagt "Trying is the first step to failure", det ligger något i det.

Så snälla skippa försökandet. Sträck på dig, och gör det du vill göra!

Bokförlagsträff

Det är inte varje dag man får en inbjudan från ett bokförlag (inte än i alla fall). Men jag trodde inte jag skulle kunna gå. Mikael hade sen länge bokat in att han skulle till Stockholm för att se på Thåström och Sixten hade avslutning på sin bandy ute på Råslätt. Gissa om jag blev glad när mina goa svärföräldrar tog hand om Sixten och såg till att han fick gå på sin avslutning, och att jag fick mingla med författare och bokfolk på förlagsträff i Forserum denna soliga söndagseftermiddag.
Jag samåkte till Duo Dito förlag med min vän Lotta, hon som har introducerat mig till den här skrivarvärlden. Och det var så kul att träffa Birgitta igen, från min kurs i London som också tagit sig dit. Hon hade med ett signerat exemplar av hennes "Den musikaliska musen Ebba"

Här var åter igen en salig blandning med härliga människor, de flesta med en historia att berätta eller som redan fanns i tryck. Vi fick alla presentera oss och våra eventuella projekt för varandra. En del delade med sig av riktigt gripande livsöden. Tack för att ni vill och vågar!
Det var flera böcker jag hade velat köpa med mig, men bestämde mig för Hanna Lans "Som någon annan bäddar". Men även böcker som "My" och "Refuserad" av Desirée Fredlund och "Om ett missfoster" av Pauline Wågström lät väldigt intressanta, för att nämna några.

AW på spinnet

Parkeringen var så gott som fullsatt men jag lyckades hitta en liten lucka.

FULLSATT däremot, stod det på skyltarna när vi gått in i entrén till Spinnet i fredags kväll. Jag har inte sett så mycket folk där sen cykelfesten. Tack och lov var vi föranmälda och kunde hänga av oss i ett provisoriskt kapprum. Jag flyttade lite på en sopkvast som någon använt som hängare och la min kappa över ett hopfällt bord som stod lutat mot väggen. Mikael och Magnus beställde dricka och jordnötter i baren och Anette hade tur som hittade några lediga stolar, sådan lyx som bord kan man inte räkna med när man trillar in en timma efter insläpp.

Det är som hämtat ur ett avsnitt av ”Hem till gården”, när man ser hur invånarna i det lilla samhället Habowood samlas i den gamla lokalen där det luktar riktigt gammalt trä och opiskade mattor. Här skålas det i öl och vin och glada skratt hörs mellan låtarna. Några av stolarna ser säkert likadana ut, men de flesta är helt olika varandra i en salig blandning. Utmed väggarna finns soffgrupper som andas 70-tal. Mitt i salen hänger ljusa skynken och lite här och var står det palmer och plastblommor - jag bara älskar det här stället.

Kvällens underhållning stod Hans "Ludde" Ludvigsson för. Jag har hört mycket gott om honom men aldrig sett honom live förut. Tror ni jag blev besviken? Nej, inte en chans! Självklart spelade han mest Spingsteen-covers, men han blandade upp det med en del andra godingar.

Bra eller dåligt, men allt som fanns i baren tog slut en timma innan allt var slut!

Fotokurs

I höstas köpte jag och Filippa en systemkamera tillsammans. I priset ingick en fotokurs, som vi försökt att få till sen dess. Igår blev det äntligen av. Vi var i Scandinavian Photos lokaler i Bankeryd på lördagsförmiddagen. Ord som bländare, ISO-känslighet och slutartid känns inte längre som rena grekiskan. Nej, utan mer som tyska eller danska, d.v.s. får jag tänka en liten stund så kanske jag kommer på det.

På eftermiddagen/kvällen firade vi barnens syssling Rasmus som fyllde 1. Filippa önskar sig också den söta kossan var en av alla fina presenter han fick.

Syskonen Hugosson

Har inte tröttnat än

Jag fullkomligt älskar denna underbara låt med Moa Lignell. Radion som går varm hela dagarna på salongen, bjuder på denna goding flera gånger om dan. I vanliga fall tröttnar jag ganska fort på låtarna men när denna kommer blir jag lika glad. En otroligt talangfull tjej!

Mina tjejer ♥

Vet inte om jag varit borta från mina tjejer så länge förut. Först var jag en vecka i London och samma lördag som jag kom hem åkte de till Trysil så vi missade varandra med en dag.
Det var ändå väldigt skönt att få vara iväg en vecka helt själv, och jag tror det var ömsesidigt. Att få en vecka med bara killarna i familjen blev också mysigt, och jag vet att Fanny och Filippa hade det bra i Norge bortsett från en mindre hjärnskakning som Fanny lyckades få.

Filippas blogg

Fannys facebook

Fannys hemsida

Nu är allt som det ska vara, hela familjen är samlad. Den lugn och ro jag hade förra veckan till att skriva är som bortblåst och har ersatts med sång, musik och Disneychannel. Jag kan inte vara annat än glad, för det är ju så det ska va´!

Dumsnål

Vissa sliter ut skor, jeans, väskor, cyklar mm, sen finns det de som sliter ut varandra. Själv är jag högkonsument på hörlurar.

Senast jag köpte nya hörlurar var i somras i Applebutiken i N.Y. Då slog jag på stort och köpte ett par "sennheiser". De kostade strax över 500 i svenska kronor, vilket jag i och för sig tyckte var mycket men jag ville ha ett par som var bra. Och det fick jag, jag har varit supernöjd.  Nu sju månader, och ett antal ljudböcker senare är de helt sönderslitna och endast den ena hörluren fungerar.

För en vecka sen var jag på Mediamarkt och hittade exakt samma hörlurar fast här kostar de 849:-. Med min fart blir det ju mer än 100kr/mån. Jag frågade därför om ett billigare alternativ och killen i röd klädsel kastade till mig ett par CandySkull för 199:-. Yes! tänkte jag, den här prisklassen passar mig.
Jag vet egentligen att man oftast får det man betalar för. Och att man inte alls kan förvänta sig att något som bara kostar en bråkdel av en annan vara, rimligen kan vara lika bra. VARFÖR blir jag då så himla besviken?
Jo, inte nog med att micken tog upp allt ljud runt omkring mig inklusive min egen röst som ekade i mina öron när jag pratade, utan själva tryckfunktionen vid micken, den som man sätter igång ljudboken och svarar med, funkade inte alls. Det ska den ju ändå göra.

Idag blev det en tur till Mediamarkt igen. När den rödklädde killen i servicedisken började kopiera kvittot och ta mitt namn och sånt trodde jag att han skulle ta in lurarna på service och be mig komma tillbaka om två veckor då de hittat felet. Ibland är det tur att man har fel. Han skrev ut en kredit. Jag tackade och sa att jag genast skulle in och köpa ett dyrare par.
Så nu stod jag där, med dessa suveräna "sennheiser" och frågade en rödklädd kvinna om det fanns billigare alternativ. Igen! Hon tog fram ett par Sony för 499:-, men var ändå noga med att påpeka att de jag haft var en klass för sig. Jag gjorde som jag brukar göra när jag inte kan bestämma mig, jag ringde Mikael. Eftersom hans ord är min lag (vi låter honom tro det) så tog jag Sony, med förevändningen att jag kan ju alltid byta dem om de inte funkar.

Tack o lov behövdes inte det!

En till

Nu har jag fått adressen till Annas blogg: http://annakeiler.wordpress.com/

Skrivbloggar

Jag såg på facebook att en av mina kurskompisar just firade 200 sidor, wow, jag är imponerad. Själv har jag skrivit lite grann sen jag kom hem och tycker att det är ännu roligare och det går faktiskt lättare. Det gäller att passa på nu när jag har kvar inspirationen från London. Och andra sidan så vet jag att inspiration är inget som bara kommer till en, det är något man får skapa själv. Jag är glad att jag jobbar kreativt i vardagen och vet att det är inget lyckorus som plötsligt knockar en, utan disciplin, kunskap och hårt arbete är vad det handlar om. Under kursen insåg jag att jag hellre skriver med papper och penna först för att sen skriva in det i datorn. Då redigeras en vända redan i första läget.




foto: Minna Ulin

Flera av mina nyfunna skrivarvänner bloggar och/eller har hemsidor, så om ni är intresserade, kika gärna in till dem.

http://minnaulin.wordpress.com/
http://susanneahlenius.com/
http://blogg.birgittafernstrom.se/#home  http://www.birgittafernstrom.se/
http://annchristinskriver.blogspot.com/
http://prefected.wordpress.com/
http://attskrivaenbok.blogg.se/
http://eriktonsberg.com/

Jag saknar två namn, varav den ena inte bloggar och den andras blogg återkommer jag med så fort jag fått adressen.

Nu ska jag sätta mig i soffan och fortsätta skriva.

Årets andra

Vilken tur att det står på påsen i vilket skick innehållet är. Om de varit äckliga, hade det stått det då?

De ljög i alla fall inte. I solskenet på vår uteplats, smakade semlan gudomligt gott!

Från mina killar ♥

Efter en lång dag på jobbet steg jag in i hallen hemma, och såg vad som stod på köksbordet.

Sixten hade gjort ett kort till mig ♥

I måndags tog vi en lunch på Kulturhuset Spira

Happy Valentines Day

Det här söta skyltfönstret såg jag i Londons Maida Vale, strax innan jag satte mig på fiket mitt över och skrev på onsdagens övning förra veckan.

Idag var det "back to business" vilket är väldigt kul i sig. Men jag saknar Londons gator, vår pub och allt spännande som hände där. Nu gäller det att ta sig tid, eller ge sig tid till att skriva här hemma, och ta till vara på allt jag lärt mig.

Jag önskar er alla en härlig Alla Hjärtans Dag!

Bye bye London

Jag känner att jag lärt mig oerhört mycket. Ett stort tack till Ann Ljungberg som så generöst och på ett inspirerande sätt delat med sig av sin kunskap. Jag vill också tacka alla mina fantastiska kursvänner och förhoppningsvis blivande kollegor. Jag längtar redan efter att få läsa era böcker, så jobba på nu!
Visst har jag känt en liten stress över att inte spenderat speciellt mycket tid i butiker, utan faktiskt suttit på mitt rum eller på något fik gjort mina läxor som den goda elev jag är. Det tänkte jag ta igen idag innan planet går.

Det var verkligen med sorg i hjärtat jag slog ihop mitt skrivblock och packade ner min dator igår eftermiddag. Jag hoppas verkligen att jag kommer att träffa alla de här personerna och deras karaktärer snart igen.

Det här var en härlig mix med olika människor, alla spännande på sitt sätt. Vi skrev på böcker i helt olika genre vilket gjorde det hela ännu mer intressant.

Här är jag med min kurskompis Birgitta Fernström. Hennes röst lät väldigt bekant. Det visade sig att hon gjorde rösten till Pärlan i Disneys Räddningspatrullen, en av Bumbibjörnarna och den gamla damen i Babar bl.a.

Vi som var kvar en natt till gick ut på kvällen och firade Linda som fyller 21 idag. Vi gjorde en rejäl missbedömning vad det gällde restaurang, men vi hade trevlig. Vi fortsatte till pub Victoria där vi hållt till hela veckan och fick se vårt studierum med nya ögon.

Ännu en skrivande dag

Tänk var tiden går fort. Idag är sista dagen på kursen och imorgon åker jag hem. Igår var jag trött på morgen, ändå vaknade jag en och en halv timma innan klockan ringde. Satt och skrev lite på mitt rum, sen gick jag till vår pub och åt en soppa och fortsatte skriva. Den här goa fåtöljen skulle jag vilja ta med mig hem, tror ni det gå ta den som handbagae på ryanair?

Såg en cool tjej utanför Paddington station som snällt ställde upp på ett kort.

Kvällen avslutades på restaurang Royal China. Vi beställde in massa god mat som vi delade på.

Och här tog mina sista cash slut, tur att det finns kort!



Jag älskar London

Först blev det en morgonpromenad på gatorna runt om här där jag bor. Av någon konstig anledning vaknar jag tidigt fast jag går och lägger mig sent, och känner mig ändå utvilad. Det händer aldrig hemma.
Kl 10 träffades vi alla på bokhandeln Waterstone som ligger vid Piccadilly Cicus, där vi fick dagens uppdrag. Vi fick välja två siffror och två bokstäver. Detta blev koordinaten på en Londonkarta och under dagen skulle vi ta oss till dessa platser och göra skrivövningar som vi fått. Min första plats blev Piccadilly Cicus, jobbigt!

Min andra minns jag inte, för jag var busig och valde en helt egen istället. Jag steg av tunnelbanan vid Warwick Avenue, bara det fick mig att börja nynna på Duffys hit. Sen tog jag mig till Maida Vale, efter ett tips av Lena vars blogg jag läser. Det var verkligen ett mysigt ställe. Här satte jag mig på ett fik där och skrev.

På British Museum träffades vi igen på Afternoon tea. Jag och några till tog med champagne.

Alla ville föreviga detta

Till kvällen hade vi bokat teaterbiljetter, Oscar Wildes "The importance of being Ernest" och efter det var vi några stycken som satte oss på en pub här i närheten och pratade och pratade till de stängde.

Min underbara familj

Det händer grejer när jag inte är hemma. I måndags morse när Mikael skulle köra Filippa och Sixten till skolan gjorde han en check med Sixten.
"Har du med dig allt? Mössa, vantar, frukt, väska..."
"Nej, jag glömde väskan" sa Sixten.
"Åh vad jobbigt, jag som har larmat och allt."
"Va! Har du larmat?", frågade Filippa. "Fanny har ju sovmorgon!"
Filippa fick ringa hem och berätta för Fanny att hon absolut inte fick lämna rummet, och Mikael fick åka hem igen och larma av.Själv höll jag på att skratta ihjäl mig när jag fick veta.

Scary, scary

Vad mer kan vara otäkt i London än att gå över ett övergångsställe? Allt är ju bakvänt! Höger, vänster, höger - hur svårt kan det va!
Jag gjorde något annat, riktigt läskigt idag. Jag läste ett stycke ur min blivande roman, högt för hela klassen. Det kanske inte låter så farligt, men tro mig, jag satt och skakade hela tiden.
När det väl var över kändes det bara skönt. De flesta skrattade där de skulle och jag fick bara positiv feedback.

Idag började vi klockan 11 och hela morgonen satt jag och skrev. Under våra arbetspass får vi olika skrivuppgifter. En av dem var att först välja en av massa olika klänningar.

Sen skulle vi skriva en scen där denna klänningen fanns med. Min hamnade på ett coctailparty i LA.

Jag är inne på tredje dygnet här och först ikväll har jag sysselsatt mig med shopping. Det var inte otäckt alls utan ren och skär njutning.

Detta och lite till ska jag trycka ner i mina redan välfyllda väskor. Jag har med mig en väskvåg, så ca två kilo till får jag shoppa innan det blir att ta på sig massvis med kläder inför hemfärden.



Då var vi igång

Tidigt igår morse när jag skulle lämna tillbaka nyckeln till mitt första rum upptäckte jag att strömmen kommit tillbaka där. Snabbt sprang jag upp för alla trapporna, packade ner all mina saker och installerade mig åter i rum nummer ett, det utan cigarettrök.

Under förmiddagen blev det en promenad i ett snöslaskigt London.

Trodde det låg spyor lite här och var, men det är såhär Engelsmännen sandar

    

I Kensington Garden satt en blek, frusen kvinna



Så var det då äntligen dags att bege sig till pub Victoria och den efterlängtade kursen. Vilken härlig miljö att ha utbildning i. Vi satt i ett rum på andra våningen där väggdekoren kom från en gammal teater. Det mesta vår författarcoach Ann gick igenom idag hade jag redan hört i de webförekäsningar vi fått. Men det spelade ingen roll, eller var rättare sagt bara bra. Dels tål det att upprepas och dels så känner jag mig fortfarande väldigt osäker, så det var skönt att det inte bara var massa nytt.

Några av oss stannade kvar och tog ett glas efter kursen. Sen träffades vi alla för gemensam middag på kvällen. Det är så härligt det här med gruppdynamik. Hur alla sitter tysta och är så försiktiga i början, men hur man sedan efter en dag eller två, pratar på som man känt alla länge och väl.

Det är verkligen ett riktigt gott gäng, jag och en massa blivande författare!

Mot London...

Alarmet var ställt på 5.30, men jag vaknade vid fyra och kunde inte somna om. Strax efter 6 rullade min Honda iväg mot Göteborg och Säve flygplats. Tror det stod paparazzis utmed vägen, för vid ett tillfälle blixtrade det till...
Jag var på flygplatsen i god tid, vilket var helt onödigt. Snökaos i London gjorde att jag började tvivla på om jag skulle komma iväg. Flyget skulle gått 10.15 men redan när jag kom vid 8.30 stod det att det var en timma försenat, denna tiden ändrades sedan en gång i timmen. Ryanair imponerade dock, vi fick matkuponger när vi väntade, endast 40kr vilket inte räckte till en hel måltid, men ändå. Först vi 13.45 fick vi veta att planet äntligen lyft från London, jag ville nästan applådera. Men klockan hann ändå passera 15.30 innan vi kom iväg.

Bildbevis - det finns en blå himmel bakom molnen!

Jag sov gott på planet, så det kändes som resan gick jättefort. Det var inga större problem att ta sig från flygplatsen till stan och till det bokningskontor där jag skulle hämta nyckeln. När jag sa till mannen bakom disken att jag skulle gå till lägenheten bad han mig sitta ner en stund så skulle en taxi snart hämta mig, som de bjöd på. Det visade sig också att intenetuppkoppling var gratis, den skulle kostat 5£ om dagen.
När jag i förrgår läste igenom lite närmre vad som skulle ingå i lägenheten så stod det att det fanns spis och micro. Ingenting om kylskåp! Det är ju en av anledningarna till att jag vill ha lägenhet och inte hotell. Men mannen bara skrattade när jag frågade. Of course! Det fanns inte bara kylskåp utan t.o.m. tvättmaskin.
Meddetsamma började jag omsorgsfullt hänga in kläderna i skåpen, lägga ner saker i lådor och göra mig riktigt hemmastadd.

Jag tog en snabbrunda till Paddington station och köpte med en sallad, som kompensation till allt taxfree-godis jag satt i mig under dagen. Sedan satte jag mig vi datorn och skrev lite, och facebookade så klart. So far so good!
Då small det till från proppskåpet och sekunden senare var allt utom dataskärmen helt svart. Med mobiltelefonens hjälp lyste jag febrilt efter det lilla visitkortet med telefonnumret till receptionen. Mannen där svarade att han skulle skicka ner någon under den närmaste halvtimman. Klockan började närma sig midnatt och jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade sovit en stund på planet.
Ganska snart knackade det på dörren och två kvinnor stod utanför. De, precis som jag, bröt på något annat språk. Av dem fick jag en ny kortnyckel till ett annat rum och de frågade om det var ok, de frågade också om jag ville se rummet först. Tja, jag ville ju gärna ha el i rummet så vad hade jag att välja på.
Ännu en gång fick jag nytta av min mobiltelefon, nu för att packa ner alla saker igen. Jag släpade mina väskor upp för alla trappor, och när jag kom in i rummet slog stanken av cigarettrök och ammoniak emot mig. Det luktade inte värre än en vanlig kväll på krogen innan rökförbudet, utan ungefär så.
Om jag ska stanna i denna lägenheten kommer jag behöva behandlas med nikotintuggummi när jag kommer hem. Mitt i allt är jag ändå evigt tacksam. Jag har förstått att långt ifrån alla flyg gick som de skulle idag. En hel del ställdes in helt och hållet.

Jag vänjer mig säkert vid stanken, lite cigarettrök har väl ingen dött av - eller?

Håruppsättningskurs

Det finns så otroligt mycket fint man kan göra med håret. Ibland behöver man bara få lite tips och en liten knuff i rätt riktning. Ofta handlar det om att våga testa, våga vidga sina vyer.

Igår hade jag uppsättningskurs för Madeleine och Cathrine som ville lära sig hur de sjäva kan sätta upp sina hår.

I stort sett alla uppsättningar kräver en riktigt bra tupering, och för det behövs en bra pinnkam. Utöver det behövs ett hårt spray, jag använder alltid Matrixs Proforma och glansspray, där jag föredrar Manyas Diamond, plus lite hårnålar.

Till denna frisyren använde jag en hårutfyllning. Den ser ut som en korv som jag sedan rulllade upp håret på.

 Nästa frisyr böjade jag igen med tupering. sen gjorde jag en inbakad fläta i luggen. Allt hår fästes i en tofs på ena sidan. Här delade jag upp håret i minde slingor som jag formade till lockar, och fäste med hårnålar.

Nu till min "Prinsessan Madeleine frisyr".

Plockade undan överhåret i en klämma så länge, och fäste bak sidohåret med hårspännen. La sedan ner överhåret, som jag tuperat lite till, så att det täckte över spännerna.

Inför nästa frisyr lämnade jag kvar sidohåret som jag senare plattade ut med plattång och fäse baktill för att få intill frisyren lite. Jag satte spännen vågrätt för att ha något att fästa i (gjorde på samma sätt i första frisyren).

Till den här frisyren använde jag ingen utfyllnad utan bara det egna håret.

Avslutningsvis lockade jag håret, både med en konisk curler och med plattång.