lördag 24 mars 2012

True Blue

Få saker är mer 80-tal än Madonna. Att hon sen blivit en musikalisk symbol för 90-tal och 2000-tal också, bleknar för mig när jag hör någon av hennes gamla godingarna. 
Jag blir glad och varm inombords när jag hör denna och de andra låtarna med Madonna från det glassiga årtiondet. Nu kan jag kanske förstå kritikerna på den tiden, men det kunde jag inte då. För mig var hon den bästa sångerskan och den bästa dansaren i världen.


Jag är övertygad om att det finns massa talanger som är bra mycket mer kopetenta än vad Madonna var då, men det spelar ingen roll. Ibland är det inte det som räknas. Madonna stod för så mycket mer. En vanlig tjej som vågade ta plats, vågade tycka att hon var bra, och framför allt: Vågade lyckas!

Även om jag inte är lika fäst vid hennes musik som hon gör idag så beundrar jag hennes go. Vem vill inte se ut så när man är 50+?

2 kommentarer:

Mångmamma sa...

Åh, jag gick fullständigt i spinn av filmen Susan, where are you? Underbar!
Madonnas debutalbum; Like a Virgin har jag på vinyl i mina gömmor - ömt omhuldad och tokspelad!

Habowoodfrun sa...

Eller hur? Jag älskade ALLT hon gjorde. Du har ju tom hennes frisyr i 2012års-tappning. Själv har jag haft samma frisyr i omgångar, senast 2008, innan jag lät det växa ut. Snyggt och tidlöst är det :)