fredag 30 mars 2012

Störst av allt...

Idag för 21 år sedan hände det som måste stått skrivet i stjärnorna sedan tidernas begynnelse. Just denna dag samarbetade kärleksgudinnorna Afrodite och Venus sida vid sida. Amor och Eros sköt så mycket de orkade med sina pilbågar, jag hörde rykten att de hade rejäl träningsvärk dagen därpå!

Några veckor tidigare hade jag fått en inbjudan till en fest på påskafton, temat var "UppÄggande"! Jag minns att jag hade en kort, klockad, röd kjol, en blå och vitrandig båtringad tröja. Mitt platinablonda, kortklippta hår á la Madonna hade jag dolt under en av mammas peruker, så jag hade dagen till ära en mörktbrun page med gråa slingor i. (Uppäggande???)
Festen var i JOKs lokaler, och jag kom dit efter en förfest på Kanotklubben. Det var inte många jag kände men jag har alltid tyckt om att lära känna nytt folk så det var inga problem. Vi satt mitt emot våra bordskavaljerer, och mannen jag "fick" var trevlig, men lite blyg, och hans sambo var också med på festen.

Jag hamnade ändå brevid den där snygga killen som min kompis visat mig i skolkatalogen, och han visade sig vara riktigt trevlig. Han var klädd i kycklinggula byxor och en slimmad (inte modernt på 90-talet) kycklinggul skjorta och bröstfickan hade han prytt med fjädrar. Till min stora besvikelse var han inte min bordskavaljer och jag var riktigt avundsjuk på denna tjej som hade haft turen att just han hade tagit hennes sko. Alla tjejer hade nämnligen fått ta av sig en sko som lades i en säck, killarna fick sedan leta reda på sin askunge.

Lite senare på kvällen när dansen var i full gång, blev jag varm i min snygga peruk och bestämde mig för att ta av den. Jag träffade åter den snygga killen som jag suttit brevid på middagen och när vi pratat en stund sa han "Det är ju du!" I efterhand har jag förstått att det var då det gick upp för honom att jag var kvinnan i hans liv.
Vi dansade tätt, tätt ihop resten av kvällen. Hade jag velat få musikaliska barn och trott att sådant låg i generna, skulle jag sagt tack och hej här. För när han sjöng "Nothing compares to you" i mitt öra, visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Våra tre helt underbara barn är levande bevis på att föräldrarna kan vara totalt tondöva och barnen kan själva öva upp sin musikaliska förmåga.

Denna snygga, underbara kille såg ingen anledning till att vi skulle ta det lugnt och kanske bara vara kompisar först. Okej tänkte jag, då skippar vi kompis-stadiet och är ett par från och med nu.

Jag är så evigt tacksam att just han och just jag var just där just då!

6 kommentarer:

Cinna sa...

Hej Ann !

Vilken underbar historia och fantastiskt bra skrivit av dig :)

Ha det bra .

Mångmamma sa...

Grattis! :)

Habowoodfrun sa...

Tack Carina! Ha det gott du me´!

Habowoodfrun sa...

Tack Eva :)

Sofia sa...

Åh, det är som ur en film. Du berättar verkligen bra, så fängslande, och det bästa av allt är ju att det är hämtat ur verkligheten. Grattis till er båda två! Kram Sofia <3

Habowoodfrun sa...

Tack söta Sofia!