Inspirerad av mina skrivarvänner Susanne Ahlenius och Anna Keiler har jag anmält mig till en ny skrivarkurs. Den hålls av författaren Simona Ahrnstedt som skrivit böckerna Överenskommelser och Betvingade. Det ska bli kul att gå en kurs som är nischad mot romance. Tyvärr är det inte dags förrän den 1-2 juni, men den som väntar på något gott.
Jag blev också glad när jag förstod att jag inspirerat Efwa till att anmäla sig till den här kursen. Vem vet, det kanske är någon mer som vill hänga på?
Simona var gäst hos Malou härom dagen och här kan du titta på det HÄR
Visar inlägg med etikett Skriva. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skriva. Visa alla inlägg
fredag 23 november 2012
måndag 8 oktober 2012
Skrivhelg online
Tala om produktiv helg, tänk om alla dagar var sådana. Lördagen började jag med att jobba och det är som vanligt alltid lika kul. Det är ett yrke som går perfekt att kombinera med mina två andra passioner på bokstaven s; sprit och sex.
Nej, jag menar förstås att skriva och springa. I helgen genomförde jag min första skrivkurs online i Ann Ljungbergs regi, min skrivcoach från London. Det började med ett litet webmöte, och sedan fick vi via en hemsida olika uppgifter och tillgång till flera givande föreläsningar. Jag gjorde flera av övningarna och kombinerade dem med berättelsen i min bok. Det resulterade i ytterligare 2000 ord till min samling.
Jag hann bara hem och byta om innan Ulrika, som jag ska göra halvklassikern med ringde på min dörr. Vi gav oss ut i det underbara höstvädret på en 8km löprunda. Jag fick byta ut dagens mantra "Fortsätt skriva, fortsätt skriva" mot "Fortsätt springa, fortsätt springa"
På kvällen hade min man lagat fantastisk god mat och hela familjen kollade på filmen "Hugo". Ja, jag somnade, men jag kollade klart på morgonen.
Söndagen fortsatte i skrivandets tecken. Jag är så tacksam över mitt extrarum på jobbet som jag gjort om till min egna lilla skrivhörna. Mitt i allt blev det ett break, för vi hade bokat in att fira svärmor som nyligen fyllt år, med en middag på Tokeryds Herrgård.
Nej, jag menar förstås att skriva och springa. I helgen genomförde jag min första skrivkurs online i Ann Ljungbergs regi, min skrivcoach från London. Det började med ett litet webmöte, och sedan fick vi via en hemsida olika uppgifter och tillgång till flera givande föreläsningar. Jag gjorde flera av övningarna och kombinerade dem med berättelsen i min bok. Det resulterade i ytterligare 2000 ord till min samling.
Jag hann bara hem och byta om innan Ulrika, som jag ska göra halvklassikern med ringde på min dörr. Vi gav oss ut i det underbara höstvädret på en 8km löprunda. Jag fick byta ut dagens mantra "Fortsätt skriva, fortsätt skriva" mot "Fortsätt springa, fortsätt springa"
 |
| Underbara Doris från "Hitta Nemo" Bilden är lånad från internet |
Söndagen fortsatte i skrivandets tecken. Jag är så tacksam över mitt extrarum på jobbet som jag gjort om till min egna lilla skrivhörna. Mitt i allt blev det ett break, för vi hade bokat in att fira svärmor som nyligen fyllt år, med en middag på Tokeryds Herrgård.
 |
| Det är så här man får göra för att själv hamna på bild! |
fredag 15 juni 2012
Nya bekantskaper
Jag har fått fem nya vänner. Alla helt underbara på sina sätt. Jag inser att jag kommer att spendera mycket tid med Frida, Alice, Emma, Agnetha och Vicky framöver. Minst en gång om dagen, hela sommaren ska vi träffas. Vi ska fika, träna, skratta, gnälla, förmodligen skrika åt varandra, återförenas. Jag som inte skulle göra något speciellt i sommar, kommer åka iväg med mina vänner, långt bort... Vi ska helt enkelt ut på en massa galna upptåg tillsammans.
Det är härligt och befriande att skriva. Mycket enklare än att ha tonårsbarn, för mina karraktärer gör ju precis som jag vill att de ska göra, även om de faktiskt börjar få egna liv nu så är det ändå jag som har sista ordet.
Förhoppningsvis en vacker dag i framtiden kommer du också att få lära känna dessa härliga kvinnor och följa med på deras livs äventyr.
Det är härligt och befriande att skriva. Mycket enklare än att ha tonårsbarn, för mina karraktärer gör ju precis som jag vill att de ska göra, även om de faktiskt börjar få egna liv nu så är det ändå jag som har sista ordet.
Förhoppningsvis en vacker dag i framtiden kommer du också att få lära känna dessa härliga kvinnor och följa med på deras livs äventyr.
fredag 13 april 2012
Stephen King och jag
Vad kan jag ha gemensamt med denne Skräckböckernas Mästare? Jo, han precis som jag läser långsamt. Yes, tänkte jag när jag såg detta, det finns hopp! Han läser ungefär 70-80 böcker per år. Hm... vi har nog lite olika syn på vad som är långsamt. Jag är en bilskoleelev som tycker 30km/h går alldeles för fort, medan han är en racerförare som är missnöjd om han inte ligger i täten. Vi spelar inte riktigt i samma divison.
Han berättar också i sin bok "Att skriva - en hantverkares memoarer" att han vill få ihop tio sidor per dag, vilket är ca 2000 ord, som i sin tur blir 180 000 ord på en tremånadersperiod. Suck!
Ödmjukt nog tycker han att man inte behöver följa detta om man är nybörjare, då räcker det med 1000 ord om dagen och man bör ta en ledig dag i veckan! Jo, jag tackar!
För övrigt häpnas jag över hur normal den här mannen verkar vara. Gift och har tre barn, samt verkar ha sunda värderingar. Jag hade mer tänkt mig honom som en enstöring med psykopatiska drag, någon jag inte skulle vilja möta i en mörk gränd en sen kväll. Men nu när jag läser boken verkar han vara en juste kille som jag mycket väl skulle kunna umgås med. Hey Stephen, how about dinner sometime?
Ödmjukt nog tycker han att man inte behöver följa detta om man är nybörjare, då räcker det med 1000 ord om dagen och man bör ta en ledig dag i veckan! Jo, jag tackar!
För övrigt häpnas jag över hur normal den här mannen verkar vara. Gift och har tre barn, samt verkar ha sunda värderingar. Jag hade mer tänkt mig honom som en enstöring med psykopatiska drag, någon jag inte skulle vilja möta i en mörk gränd en sen kväll. Men nu när jag läser boken verkar han vara en juste kille som jag mycket väl skulle kunna umgås med. Hey Stephen, how about dinner sometime?
tisdag 3 april 2012
Planer på skrivarlya
På min salong Studio H har jag ett extra rum som jag hyrde ut till Familyfood under förra året. Det går väldigt bra för detta driftiga företag, De växte snart ur mina lokaler och flyttade in till Jönköping strax innan jul. Detta betyder att jag har ett tomt rum som bara står där. Jag har i och för sig inte gjort någon större ansträngning för att hyra ut det, men nu har jag fått en idé. Sen jag gick min skrivarkurs behöver jag någonstans där jag kan skriva ifred. En svart, hyfsat skön fåtölj har jag ändå ställt in där. Den sätter jag mig i ibland på lunchrasten där jag plitar ihop ett ord eller två. Fast det är inte speciellt mysigt därinne, men det har jag tänkt ändra på.
Idag blev det en tur till IKEA där jag kollade upp lite saker som matta, skrivbordsstol, bokhylla mm. Nu är jag lite kluven vilken stil det ska inredas i. Bilderna är från Ikea.se
Först hade jag tänkt mig en enklare stil med rena klara färger och mycket vitt.
Men nu lutar det mer åt den senare mattan, och murrigare färger för att återskapa lite av Londonkänslan och biblioteket på Pub Victoria. Om någon har en snygg öronlappsfåtölj till salu får ni gärna höra av er till mig. Det får nog bli några turer till secondhand-butikerna häromkring för att hitta den rätta feelingen.
Vad som nästan känns viktigast just nu är en stor, gigantisk anslagstavla. Där vill jag strukturera upp min story, för just nu känns det som den stretar iväg och jag har inte riktigt kontroll. Där hoppas jag att jag får den översikt jag behöver.
Hur gör ni andra skribenter därute? Hur får ni kontroll över ert skrivande? Har ni någon speciell plats där det är enklare och mer inspirerande att skriva? Jag tar tacksamt emot tips från alla håll och kanter.
Idag blev det en tur till IKEA där jag kollade upp lite saker som matta, skrivbordsstol, bokhylla mm. Nu är jag lite kluven vilken stil det ska inredas i. Bilderna är från Ikea.se
Först hade jag tänkt mig en enklare stil med rena klara färger och mycket vitt.
 |
| En lurvig matta i grönt eller rött! |
 |
| Eller en persisk matta (dock inte exakt den på bilden) |
 |
| Biblioteket på Victoria, bilden är lånad av AnnChristin Halaby |
Hur gör ni andra skribenter därute? Hur får ni kontroll över ert skrivande? Har ni någon speciell plats där det är enklare och mer inspirerande att skriva? Jag tar tacksamt emot tips från alla håll och kanter.
lördag 3 mars 2012
Som någon annan bäddar
Förlåt alla ni som jag spelat Wordfeud med senaste dagarna, det var inte meningen att bara ge upp sådär. Och förlåt min kära kropp som varken fått röra på sig eller fått den skönhetssömn jag oftast brukar ge den, istället har jag bälgat i mig kaffe för att orka vara uppe en liten stund till. Det tillhör faktiskt inte vanligheterna att jag går in i en bok helt och hållet, även om det är en bra bok brukar jag somna eller tycka att det finns viktigare saker att göra.
I söndags på Bokförlagsträffen så träffade jag Hanna Lans som skrivit ”Som någon annan bäddar”. Jag hade inte tänk köpa någon bok, men när hon berättade om sin kände jag att denna måste jag läsa. När hon signerade den åt mig berättade jag att jag älskar USA. ”Ojdå! ”svarade hon, ”det kommer du nog inte göra när du läst boken”.
Hanna hade rätt i mycket. Det här är en bok som behöver läsas, en historia som fler borde ta del av så att ingen annan gör om hennes misstag. Det hade lika gärna kunnat vara jag som på en fest i Sverige, fallit för en snygg amerikan och smickrats av dyra presenter och vackra ord. Men som sedan fastnat i ett ekorre-hjul av lögner, hot och invecklade rättssystem. Som tvingats leva i ett land jag inte valt själv. Det är svårt att förstå hur denna söta, charmiga, lite flickaktiga kvinna som verkar ha skinn på näsan genomgått allt det här. Men jag betvivlar inte ett ord av det hon skriver, allt känns äkta, skrämmande äkta. Boken påminner lite om ”Inte utan min dotter” fast ännu bättre tycker jag. Det finns också vissa likheter med filmen ”Sova med fiende”. Jag kan mycket väl se en filmatisering av boken framför mig, där kanske Tuva Novotny kunde spela den kvinnliga huvudrollen.
Som tur är hade hon fel vad det gäller min inställning till USA och amerikaner. Jag hade en otrolig tur som i 20års-åldern, efter några månader i fel familj äntligen kom till rätt aupair-familj. Människor som verkligen lärde mig vad det är att vara en familj och som gav mig mycket av de värderingar och den självkänsla jag har idag. Jag har också släkt där som trots att våra band inte är speciellt nära, alltid behandlar mig som om jag vore deras dotter. Däremot vet jag att USA är ett dubbelmoralens land och jag vet inte om jag vill att mina barn ska växa upp där. När vi för några år sedan fick erbjudandet att flytta till södra Kalifornien sattes allt på sin spets. Mannen i min aupair-familj ville anställa min man i sitt företag. De ville sponsra oss med greencards och sjukförsäkringar. Först fick vi en chock, detta som framförallt jag drömt om hela mitt liv höll på att gå i uppfyllelse. Sen satte vi oss ner, lugnt och sakligt vägde vi för- och nackdelar mot varandra. Sverige – USA. Västergötland – Kalifornien, Habo – Orange County. Och Habo vann! Den tryggheten som finns här är svår att hitta någon annanstans. Visst finns det gråa dagar när jag ångrar mitt beslut, men för det mesta är jag ganska nöjd. Visst kan saker och ting bli fel här, men där kan det bli så otroligt fel.
Det kommer du förstå när du läser ”Som någon annan bäddar” av Hanna Lans.
I söndags på Bokförlagsträffen så träffade jag Hanna Lans som skrivit ”Som någon annan bäddar”. Jag hade inte tänk köpa någon bok, men när hon berättade om sin kände jag att denna måste jag läsa. När hon signerade den åt mig berättade jag att jag älskar USA. ”Ojdå! ”svarade hon, ”det kommer du nog inte göra när du läst boken”.
Hanna hade rätt i mycket. Det här är en bok som behöver läsas, en historia som fler borde ta del av så att ingen annan gör om hennes misstag. Det hade lika gärna kunnat vara jag som på en fest i Sverige, fallit för en snygg amerikan och smickrats av dyra presenter och vackra ord. Men som sedan fastnat i ett ekorre-hjul av lögner, hot och invecklade rättssystem. Som tvingats leva i ett land jag inte valt själv. Det är svårt att förstå hur denna söta, charmiga, lite flickaktiga kvinna som verkar ha skinn på näsan genomgått allt det här. Men jag betvivlar inte ett ord av det hon skriver, allt känns äkta, skrämmande äkta. Boken påminner lite om ”Inte utan min dotter” fast ännu bättre tycker jag. Det finns också vissa likheter med filmen ”Sova med fiende”. Jag kan mycket väl se en filmatisering av boken framför mig, där kanske Tuva Novotny kunde spela den kvinnliga huvudrollen.
Som tur är hade hon fel vad det gäller min inställning till USA och amerikaner. Jag hade en otrolig tur som i 20års-åldern, efter några månader i fel familj äntligen kom till rätt aupair-familj. Människor som verkligen lärde mig vad det är att vara en familj och som gav mig mycket av de värderingar och den självkänsla jag har idag. Jag har också släkt där som trots att våra band inte är speciellt nära, alltid behandlar mig som om jag vore deras dotter. Däremot vet jag att USA är ett dubbelmoralens land och jag vet inte om jag vill att mina barn ska växa upp där. När vi för några år sedan fick erbjudandet att flytta till södra Kalifornien sattes allt på sin spets. Mannen i min aupair-familj ville anställa min man i sitt företag. De ville sponsra oss med greencards och sjukförsäkringar. Först fick vi en chock, detta som framförallt jag drömt om hela mitt liv höll på att gå i uppfyllelse. Sen satte vi oss ner, lugnt och sakligt vägde vi för- och nackdelar mot varandra. Sverige – USA. Västergötland – Kalifornien, Habo – Orange County. Och Habo vann! Den tryggheten som finns här är svår att hitta någon annanstans. Visst finns det gråa dagar när jag ångrar mitt beslut, men för det mesta är jag ganska nöjd. Visst kan saker och ting bli fel här, men där kan det bli så otroligt fel.
Det kommer du förstå när du läser ”Som någon annan bäddar” av Hanna Lans.
tisdag 28 februari 2012
Nej, jag tänker inte försöka!
Jag har kommit på mig själv att köra fegvarianten: "Jag försöker skriva en bok". Det är ju inte alls vad jag gör. "Jag skriver en bok". För mig gör det lilla ordvalet en enorm skillnad.
Jag hör det så många gånger, och jag reagerar varje gång: "Jag ska FÖRSÖKA". Som om man behöver något att falla tillbaka på om man inte lyckas. Det behövs inte. Det är okej att misslyckas, det gör alla, och det är det som ger oss våra erfarenheter. Men du går in i en uppgift med ett helt annat självförtroende när du säger "Jag ska göra det" jämfört med "Jag ska försöka göra det". Det gäller både hur du själv ställer sig till det du ska göra och hur omgivningen uppfattar din förmåga att klara av det.
Ett litet test: Lägg en penna framför dig på bordet. FÖRSÖK lyfta pennan!
Hur gick det? Antingen så lyfte du pennan eller så gjorde du det inte. Svårare än så är det inte.
Jag har inte alltid drömt om att starta eget företag, men när jag för 12 år sen bestämde mig för det så tänkte jag knappast "Jag ska försöka". Nej, jag skulle bara göra det, och då gällde att ta reda på vad som krävdes för att jag skulle lyckas. Det hade varit väldigt lätt när jag först nekades banklån att tänka: "Jag försökte ju i alla fall", och sen skylla på det resten av livet.
En dröm jag däremot har haft sen jag var väldigt liten var att jag ville till USA. Ni som känner mig eller har följt min blogg, vet att jag uppfyllt den flera gånger om. Inte var drömmen att "Jag ska försöka ta mig till landet på andra sidan Atlanten". Nej, den var: "JAG SKA, JAG SKA, JAG SKA!!!
Någon vis person har sagt "Trying is the first step to failure", det ligger något i det.
Så snälla skippa försökandet. Sträck på dig, och gör det du vill göra!
Jag hör det så många gånger, och jag reagerar varje gång: "Jag ska FÖRSÖKA". Som om man behöver något att falla tillbaka på om man inte lyckas. Det behövs inte. Det är okej att misslyckas, det gör alla, och det är det som ger oss våra erfarenheter. Men du går in i en uppgift med ett helt annat självförtroende när du säger "Jag ska göra det" jämfört med "Jag ska försöka göra det". Det gäller både hur du själv ställer sig till det du ska göra och hur omgivningen uppfattar din förmåga att klara av det.
Ett litet test: Lägg en penna framför dig på bordet. FÖRSÖK lyfta pennan!
Hur gick det? Antingen så lyfte du pennan eller så gjorde du det inte. Svårare än så är det inte.
Jag har inte alltid drömt om att starta eget företag, men när jag för 12 år sen bestämde mig för det så tänkte jag knappast "Jag ska försöka". Nej, jag skulle bara göra det, och då gällde att ta reda på vad som krävdes för att jag skulle lyckas. Det hade varit väldigt lätt när jag först nekades banklån att tänka: "Jag försökte ju i alla fall", och sen skylla på det resten av livet.
En dröm jag däremot har haft sen jag var väldigt liten var att jag ville till USA. Ni som känner mig eller har följt min blogg, vet att jag uppfyllt den flera gånger om. Inte var drömmen att "Jag ska försöka ta mig till landet på andra sidan Atlanten". Nej, den var: "JAG SKA, JAG SKA, JAG SKA!!!
Någon vis person har sagt "Trying is the first step to failure", det ligger något i det.
Så snälla skippa försökandet. Sträck på dig, och gör det du vill göra!
måndag 27 februari 2012
Bokförlagsträff
Det är inte varje dag man får en inbjudan från ett bokförlag (inte än i alla fall). Men jag trodde inte jag skulle kunna gå. Mikael hade sen länge bokat in att han skulle till Stockholm för att se på Thåström och Sixten hade avslutning på sin bandy ute på Råslätt. Gissa om jag blev glad när mina goa svärföräldrar tog hand om Sixten och såg till att han fick gå på sin avslutning, och att jag fick mingla med författare och bokfolk på förlagsträff i Forserum denna soliga söndagseftermiddag.
Jag samåkte till Duo Dito förlag med min vän Lotta, hon som har introducerat mig till den här skrivarvärlden. Och det var så kul att träffa Birgitta igen, från min kurs i London som också tagit sig dit. Hon hade med ett signerat exemplar av hennes "Den musikaliska musen Ebba"
Här var åter igen en salig blandning med härliga människor, de flesta med en historia att berätta eller som redan fanns i tryck. Vi fick alla presentera oss och våra eventuella projekt för varandra. En del delade med sig av riktigt gripande livsöden. Tack för att ni vill och vågar!
Det var flera böcker jag hade velat köpa med mig, men bestämde mig för Hanna Lans "Som någon annan bäddar". Men även böcker som "My" och "Refuserad" av Desirée Fredlund och "Om ett missfoster" av Pauline Wågström lät väldigt intressanta, för att nämna några.
Jag samåkte till Duo Dito förlag med min vän Lotta, hon som har introducerat mig till den här skrivarvärlden. Och det var så kul att träffa Birgitta igen, från min kurs i London som också tagit sig dit. Hon hade med ett signerat exemplar av hennes "Den musikaliska musen Ebba"
Här var åter igen en salig blandning med härliga människor, de flesta med en historia att berätta eller som redan fanns i tryck. Vi fick alla presentera oss och våra eventuella projekt för varandra. En del delade med sig av riktigt gripande livsöden. Tack för att ni vill och vågar!
Det var flera böcker jag hade velat köpa med mig, men bestämde mig för Hanna Lans "Som någon annan bäddar". Men även böcker som "My" och "Refuserad" av Desirée Fredlund och "Om ett missfoster" av Pauline Wågström lät väldigt intressanta, för att nämna några.
lördag 18 februari 2012
Skrivbloggar
Jag såg på facebook att en av mina kurskompisar just firade 200 sidor, wow, jag är imponerad. Själv har jag skrivit lite grann sen jag kom hem och tycker att det är ännu roligare och det går faktiskt lättare. Det gäller att passa på nu när jag har kvar inspirationen från London. Och andra sidan så vet jag att inspiration är inget som bara kommer till en, det är något man får skapa själv. Jag är glad att jag jobbar kreativt i vardagen och vet att det är inget lyckorus som plötsligt knockar en, utan disciplin, kunskap och hårt arbete är vad det handlar om. Under kursen insåg jag att jag hellre skriver med papper och penna först för att sen skriva in det i datorn. Då redigeras en vända redan i första läget.
Flera av mina nyfunna skrivarvänner bloggar och/eller har hemsidor, så om ni är intresserade, kika gärna in till dem.
http://minnaulin.wordpress.com/
http://susanneahlenius.com/
http://blogg.birgittafernstrom.se/#home http://www.birgittafernstrom.se/
http://annchristinskriver.blogspot.com/
http://prefected.wordpress.com/
http://attskrivaenbok.blogg.se/
http://eriktonsberg.com/
Jag saknar två namn, varav den ena inte bloggar och den andras blogg återkommer jag med så fort jag fått adressen.
Nu ska jag sätta mig i soffan och fortsätta skriva.
 |
| foto: Minna Ulin |
Flera av mina nyfunna skrivarvänner bloggar och/eller har hemsidor, så om ni är intresserade, kika gärna in till dem.
http://minnaulin.wordpress.com/
http://susanneahlenius.com/
http://blogg.birgittafernstrom.se/#home http://www.birgittafernstrom.se/
http://annchristinskriver.blogspot.com/
http://prefected.wordpress.com/
http://attskrivaenbok.blogg.se/
http://eriktonsberg.com/
Jag saknar två namn, varav den ena inte bloggar och den andras blogg återkommer jag med så fort jag fått adressen.
Nu ska jag sätta mig i soffan och fortsätta skriva.
lördag 11 februari 2012
Bye bye London
Jag känner att jag lärt mig oerhört mycket. Ett stort tack till Ann Ljungberg som så generöst och på ett inspirerande sätt delat med sig av sin kunskap. Jag vill också tacka alla mina fantastiska kursvänner och förhoppningsvis blivande kollegor. Jag längtar redan efter att få läsa era böcker, så jobba på nu!
Visst har jag känt en liten stress över att inte spenderat speciellt mycket tid i butiker, utan faktiskt suttit på mitt rum eller på något fik gjort mina läxor som den goda elev jag är. Det tänkte jag ta igen idag innan planet går.
Här är jag med min kurskompis Birgitta Fernström. Hennes röst lät väldigt bekant. Det visade sig att hon gjorde rösten till Pärlan i Disneys Räddningspatrullen, en av Bumbibjörnarna och den gamla damen i Babar bl.a.
Vi som var kvar en natt till gick ut på kvällen och firade Linda som fyller 21 idag. Vi gjorde en rejäl missbedömning vad det gällde restaurang, men vi hade trevlig. Vi fortsatte till pub Victoria där vi hållt till hela veckan och fick se vårt studierum med nya ögon.
Visst har jag känt en liten stress över att inte spenderat speciellt mycket tid i butiker, utan faktiskt suttit på mitt rum eller på något fik gjort mina läxor som den goda elev jag är. Det tänkte jag ta igen idag innan planet går.
Det var verkligen med sorg i hjärtat jag slog ihop mitt skrivblock och packade ner min dator igår eftermiddag. Jag hoppas verkligen att jag kommer att träffa alla de här personerna och deras karaktärer snart igen.
Det här var en härlig mix med olika människor, alla spännande på sitt sätt. Vi skrev på böcker i helt olika genre vilket gjorde det hela ännu mer intressant.
Här är jag med min kurskompis Birgitta Fernström. Hennes röst lät väldigt bekant. Det visade sig att hon gjorde rösten till Pärlan i Disneys Räddningspatrullen, en av Bumbibjörnarna och den gamla damen i Babar bl.a.
Vi som var kvar en natt till gick ut på kvällen och firade Linda som fyller 21 idag. Vi gjorde en rejäl missbedömning vad det gällde restaurang, men vi hade trevlig. Vi fortsatte till pub Victoria där vi hållt till hela veckan och fick se vårt studierum med nya ögon.
fredag 10 februari 2012
Ännu en skrivande dag
Tänk var tiden går fort. Idag är sista dagen på kursen och imorgon åker jag hem. Igår var jag trött på morgen, ändå vaknade jag en och en halv timma innan klockan ringde. Satt och skrev lite på mitt rum, sen gick jag till vår pub och åt en soppa och fortsatte skriva. Den här goa fåtöljen skulle jag vilja ta med mig hem, tror ni det gå ta den som handbagae på ryanair?
Kvällen avslutades på restaurang Royal China. Vi beställde in massa god mat som vi delade på.
Och här tog mina sista cash slut, tur att det finns kort!
Såg en cool tjej utanför Paddington station som snällt ställde upp på ett kort.
Kvällen avslutades på restaurang Royal China. Vi beställde in massa god mat som vi delade på.
Och här tog mina sista cash slut, tur att det finns kort!
torsdag 9 februari 2012
Jag älskar London
Först blev det en morgonpromenad på gatorna runt om här där jag bor. Av någon konstig anledning vaknar jag tidigt fast jag går och lägger mig sent, och känner mig ändå utvilad. Det händer aldrig hemma.
Kl 10 träffades vi alla på bokhandeln Waterstone som ligger vid Piccadilly Cicus, där vi fick dagens uppdrag. Vi fick välja två siffror och två bokstäver. Detta blev koordinaten på en Londonkarta och under dagen skulle vi ta oss till dessa platser och göra skrivövningar som vi fått. Min första plats blev Piccadilly Cicus, jobbigt!
Min andra minns jag inte, för jag var busig och valde en helt egen istället. Jag steg av tunnelbanan vid Warwick Avenue, bara det fick mig att börja nynna på Duffys hit. Sen tog jag mig till Maida Vale, efter ett tips av Lena vars blogg jag läser. Det var verkligen ett mysigt ställe. Här satte jag mig på ett fik där och skrev.
På British Museum träffades vi igen på Afternoon tea. Jag och några till tog med champagne.
Till kvällen hade vi bokat teaterbiljetter, Oscar Wildes "The importance of being Ernest" och efter det var vi några stycken som satte oss på en pub här i närheten och pratade och pratade till de stängde.
Kl 10 träffades vi alla på bokhandeln Waterstone som ligger vid Piccadilly Cicus, där vi fick dagens uppdrag. Vi fick välja två siffror och två bokstäver. Detta blev koordinaten på en Londonkarta och under dagen skulle vi ta oss till dessa platser och göra skrivövningar som vi fått. Min första plats blev Piccadilly Cicus, jobbigt!
Min andra minns jag inte, för jag var busig och valde en helt egen istället. Jag steg av tunnelbanan vid Warwick Avenue, bara det fick mig att börja nynna på Duffys hit. Sen tog jag mig till Maida Vale, efter ett tips av Lena vars blogg jag läser. Det var verkligen ett mysigt ställe. Här satte jag mig på ett fik där och skrev.
På British Museum träffades vi igen på Afternoon tea. Jag och några till tog med champagne.
 |
| Alla ville föreviga detta |
tisdag 7 februari 2012
Scary, scary
Vad mer kan vara otäkt i London än att gå över ett övergångsställe? Allt är ju bakvänt! Höger, vänster, höger - hur svårt kan det va!
Jag gjorde något annat, riktigt läskigt idag. Jag läste ett stycke ur min blivande roman, högt för hela klassen. Det kanske inte låter så farligt, men tro mig, jag satt och skakade hela tiden.
När det väl var över kändes det bara skönt. De flesta skrattade där de skulle och jag fick bara positiv feedback.
Idag började vi klockan 11 och hela morgonen satt jag och skrev. Under våra arbetspass får vi olika skrivuppgifter. En av dem var att först välja en av massa olika klänningar.
Sen skulle vi skriva en scen där denna klänningen fanns med. Min hamnade på ett coctailparty i LA.
Jag är inne på tredje dygnet här och först ikväll har jag sysselsatt mig med shopping. Det var inte otäckt alls utan ren och skär njutning.
Jag gjorde något annat, riktigt läskigt idag. Jag läste ett stycke ur min blivande roman, högt för hela klassen. Det kanske inte låter så farligt, men tro mig, jag satt och skakade hela tiden.
När det väl var över kändes det bara skönt. De flesta skrattade där de skulle och jag fick bara positiv feedback.
Idag började vi klockan 11 och hela morgonen satt jag och skrev. Under våra arbetspass får vi olika skrivuppgifter. En av dem var att först välja en av massa olika klänningar.
Sen skulle vi skriva en scen där denna klänningen fanns med. Min hamnade på ett coctailparty i LA.
Jag är inne på tredje dygnet här och först ikväll har jag sysselsatt mig med shopping. Det var inte otäckt alls utan ren och skär njutning.
Detta och lite till ska jag trycka ner i mina redan välfyllda väskor. Jag har med mig en väskvåg, så ca två kilo till får jag shoppa innan det blir att ta på sig massvis med kläder inför hemfärden.
Då var vi igång
Tidigt igår morse när jag skulle lämna tillbaka nyckeln till mitt första rum upptäckte jag att strömmen kommit tillbaka där. Snabbt sprang jag upp för alla trapporna, packade ner all mina saker och installerade mig åter i rum nummer ett, det utan cigarettrök.
 |
| Under förmiddagen blev det en promenad i ett snöslaskigt London. |
 |
| Trodde det låg spyor lite här och var, men det är såhär Engelsmännen sandar |
 |
| I Kensington Garden satt en blek, frusen kvinna |
Så var det då äntligen dags att bege sig till pub Victoria och den efterlängtade kursen. Vilken härlig miljö att ha utbildning i. Vi satt i ett rum på andra våningen där väggdekoren kom från en gammal teater. Det mesta vår författarcoach Ann gick igenom idag hade jag redan hört i de webförekäsningar vi fått. Men det spelade ingen roll, eller var rättare sagt bara bra. Dels tål det att upprepas och dels så känner jag mig fortfarande väldigt osäker, så det var skönt att det inte bara var massa nytt.
Några av oss stannade kvar och tog ett glas efter kursen. Sen träffades vi alla för gemensam middag på kvällen. Det är så härligt det här med gruppdynamik. Hur alla sitter tysta och är så försiktiga i början, men hur man sedan efter en dag eller två, pratar på som man känt alla länge och väl.
Det är verkligen ett riktigt gott gäng, jag och en massa blivande författare!
måndag 6 februari 2012
Mot London...
Alarmet var ställt på 5.30, men jag vaknade vid fyra och kunde inte somna om. Strax efter 6 rullade min Honda iväg mot Göteborg och Säve flygplats. Tror det stod paparazzis utmed vägen, för vid ett tillfälle blixtrade det till...
Jag var på flygplatsen i god tid, vilket var helt onödigt. Snökaos i London gjorde att jag började tvivla på om jag skulle komma iväg. Flyget skulle gått 10.15 men redan när jag kom vid 8.30 stod det att det var en timma försenat, denna tiden ändrades sedan en gång i timmen. Ryanair imponerade dock, vi fick matkuponger när vi väntade, endast 40kr vilket inte räckte till en hel måltid, men ändå. Först vi 13.45 fick vi veta att planet äntligen lyft från London, jag ville nästan applådera. Men klockan hann ändå passera 15.30 innan vi kom iväg.
Jag var på flygplatsen i god tid, vilket var helt onödigt. Snökaos i London gjorde att jag började tvivla på om jag skulle komma iväg. Flyget skulle gått 10.15 men redan när jag kom vid 8.30 stod det att det var en timma försenat, denna tiden ändrades sedan en gång i timmen. Ryanair imponerade dock, vi fick matkuponger när vi väntade, endast 40kr vilket inte räckte till en hel måltid, men ändå. Först vi 13.45 fick vi veta att planet äntligen lyft från London, jag ville nästan applådera. Men klockan hann ändå passera 15.30 innan vi kom iväg.
 |
| Bildbevis - det finns en blå himmel bakom molnen! |
Jag sov gott på planet, så det kändes som resan gick jättefort. Det var inga större problem att ta sig från flygplatsen till stan och till det bokningskontor där jag skulle hämta nyckeln. När jag sa till mannen bakom disken att jag skulle gå till lägenheten bad han mig sitta ner en stund så skulle en taxi snart hämta mig, som de bjöd på. Det visade sig också att intenetuppkoppling var gratis, den skulle kostat 5£ om dagen.
När jag i förrgår läste igenom lite närmre vad som skulle ingå i lägenheten så stod det att det fanns spis och micro. Ingenting om kylskåp! Det är ju en av anledningarna till att jag vill ha lägenhet och inte hotell. Men mannen bara skrattade när jag frågade. Of course! Det fanns inte bara kylskåp utan t.o.m. tvättmaskin.
Meddetsamma började jag omsorgsfullt hänga in kläderna i skåpen, lägga ner saker i lådor och göra mig riktigt hemmastadd.
Jag tog en snabbrunda till Paddington station och köpte med en sallad, som kompensation till allt taxfree-godis jag satt i mig under dagen. Sedan satte jag mig vi datorn och skrev lite, och facebookade så klart. So far so good!
Då small det till från proppskåpet och sekunden senare var allt utom dataskärmen helt svart. Med mobiltelefonens hjälp lyste jag febrilt efter det lilla visitkortet med telefonnumret till receptionen. Mannen där svarade att han skulle skicka ner någon under den närmaste halvtimman. Klockan började närma sig midnatt och jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade sovit en stund på planet.
Ganska snart knackade det på dörren och två kvinnor stod utanför. De, precis som jag, bröt på något annat språk. Av dem fick jag en ny kortnyckel till ett annat rum och de frågade om det var ok, de frågade också om jag ville se rummet först. Tja, jag ville ju gärna ha el i rummet så vad hade jag att välja på.
Ännu en gång fick jag nytta av min mobiltelefon, nu för att packa ner alla saker igen. Jag släpade mina väskor upp för alla trappor, och när jag kom in i rummet slog stanken av cigarettrök och ammoniak emot mig. Det luktade inte värre än en vanlig kväll på krogen innan rökförbudet, utan ungefär så.
Om jag ska stanna i denna lägenheten kommer jag behöva behandlas med nikotintuggummi när jag kommer hem. Mitt i allt är jag ändå evigt tacksam. Jag har förstått att långt ifrån alla flyg gick som de skulle idag. En hel del ställdes in helt och hållet.
Jag vänjer mig säkert vid stanken, lite cigarettrök har väl ingen dött av - eller?
När jag i förrgår läste igenom lite närmre vad som skulle ingå i lägenheten så stod det att det fanns spis och micro. Ingenting om kylskåp! Det är ju en av anledningarna till att jag vill ha lägenhet och inte hotell. Men mannen bara skrattade när jag frågade. Of course! Det fanns inte bara kylskåp utan t.o.m. tvättmaskin.
Meddetsamma började jag omsorgsfullt hänga in kläderna i skåpen, lägga ner saker i lådor och göra mig riktigt hemmastadd.
Då small det till från proppskåpet och sekunden senare var allt utom dataskärmen helt svart. Med mobiltelefonens hjälp lyste jag febrilt efter det lilla visitkortet med telefonnumret till receptionen. Mannen där svarade att han skulle skicka ner någon under den närmaste halvtimman. Klockan började närma sig midnatt och jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade sovit en stund på planet.
Ganska snart knackade det på dörren och två kvinnor stod utanför. De, precis som jag, bröt på något annat språk. Av dem fick jag en ny kortnyckel till ett annat rum och de frågade om det var ok, de frågade också om jag ville se rummet först. Tja, jag ville ju gärna ha el i rummet så vad hade jag att välja på.
Ännu en gång fick jag nytta av min mobiltelefon, nu för att packa ner alla saker igen. Jag släpade mina väskor upp för alla trappor, och när jag kom in i rummet slog stanken av cigarettrök och ammoniak emot mig. Det luktade inte värre än en vanlig kväll på krogen innan rökförbudet, utan ungefär så.
Om jag ska stanna i denna lägenheten kommer jag behöva behandlas med nikotintuggummi när jag kommer hem. Mitt i allt är jag ändå evigt tacksam. Jag har förstått att långt ifrån alla flyg gick som de skulle idag. En hel del ställdes in helt och hållet.
Jag vänjer mig säkert vid stanken, lite cigarettrök har väl ingen dött av - eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)