Nästan som doping

Igår gjorde jag en spellista på spotify. En riktig springlista! Tänkte ge mig ut i naturen och testa den, men valde att inte trotsa vädret och tog mig till gymmet istället. Det enda jag trotsade var min fot, men vadå, tydligen har ju Lisa Nordén varit skadad under året och det hindrade inte henne från att knipa en silvermedalj i OS.
Appropå det, så har vi fler likheter. Jag har också vunnit andrapris i ett triathlon en gång. Det var sommaren -98 och jag hade av någon konstig anledning anmält mig till Sävsjömarodören. Jag minns inte om jag tränade så mycket inför detta, men min man hävdar att vi gjorde det.

Behöver jag säga att jag var jättenervös. Jag hade två mål: Klara mig runt och inte komma sist!
Innan start kollade vi in alla priser som stod uppradade på en scen i tävlingsområdet. Här fanns mycket man ville ha bland annat en ny mobiltelefon och det var stort på den tiden. Mitt bland alla fina priser stod en pinsamt ful fåtölj. Vi skrattade och tyckte redan innan loppet synd om den stackaren som skulle vinna den.

Från någonstans måste jag fått mitt självförtroende, för en bit ut i sjön hade de spänt upp ett snöre och jag minns att jag innan start tänkte: "Simma är jag ju bra på så jag ställer mig längst fram." Nu var ju inte detta en tisdags förmiddag på Rosenlundsbadet då de enda man delar bana med är några närsynta pensionärer. Utan en kall sjö med några hundra vinstsugna träningsnördar i sina bästa år, vilket resulterade i att jag blev totalt översimmad och trodde jag skulle drunkna. När jag svalt mina kallsupar sprang jag mot cykeln, för så gjorde alla andra. Det var en grej jag inte tänkt på, att man springer mellan de olika grenarna, jag tänkte nog att man gick i lugnan ro, springa skulle man ju göra sist! Fortfarande ganska kaxigt tänkte jag "Cykla är jag bra på", och Hasse hade sagt att det var en flack bana på 21 km. Det sa inte min cykeldator när jag väl börjat trampa, de första sju kilometerna var nog uppför!!! Sen rullade det på ganska bra, vilket var tur för mig.  När jag väl började springa, var självförtroendet, kaxigheten och även minnet borta, för jag kommer inte ihåg något av löpningen. Men jag kom i mål och jag kom inte sist!

Första priset var en släpkärra. Andra priset var den TJUSIGA fåtöljen. Gissa vem som vann den???

Jag skrattade så tårarna flödade när jag fick gå upp på scenen och ta emot detta pris. Jag skänkte den där och då till Börje, min kompis Lenas pappa. Han blev jätteglad och skulle ha den i sin sommarstuga.

Behöver jag berätta att de lottade ut priserna?

Jaja, tillbaka till dagens ämne: Ljudbok i all ära men jag blev nästan hög av all härlig musik och sprang faktiskt fortare än jag brukar. Så vill du bli dopad på ett skonsamt sätt som inte lämnar något annat spår än ett stort leende på läpparna, kopiera min spellista "runrunrun" på spotify och ge dig ut och spring!!!