Mitt Göteborgsvarv

Igår var en otroligt fin dag och jag var laddad till tusen. Mikael och jag hade åkt till Göteborg med en fullsatt buss från Habowood som såg till att köra oss ända fram till tävlingsområdet. Det är lite häftigt att se så mycket folk på ett och samma ställe och alla är där i samma syfte; att springa 21 km.

Mitt lopp började jättebra! Jag sprang med ett leende på läpparna de första 11 kilometerna och bara njöt av att vara "här och nu".

Klart coolast klädsel!

  

Sen slog min migrän till, sakta men säkert började det dunka i huvudet, vilket gjorde att jag sista milen gick och sprang om vartannat, men nu var det ingen njutning längre. I mål kom jag i alla fall, även om det blev på en tid som var sämre än min förra, men, men... Senast jag sprang, för två år sen, fick jag också migrän, men först när jag kommit i mål. Jag undrar verkligen vad jag ska göra för att komma till rätta med dettta, för sluta springa vill jag inte göra.



Före!



Efter!!!



Med ett dunkande huvud var det dags för nästa utmaning; duscha med alla andra tjejer som sprungit. Vet inte riktigt vilket som var värst, för trots att det var iskallt vatten (eller kanske pga) så tog det jättelång tid och det var jättelång kö. 

Så fort jag kom i mål, hämtade jag ut min väska och tog mina migräntabletter, men först efter att vi åkt buss  ett tag och det var dags för en rast så släppte värken och jag kunde vara social igen. Jag fick då tipset att få i mig salt innan loppet, att det kan minska risken för migrän. Innan loppet fick jag en tablett vätskeersättning utav Jennie, men jag kanske skulle laddat mer med det. Har DU några erfarenheter eller tips får du väldigt gärna dela med dig.

Men det är inte bara nackdelar. Idag mår jag oförskämt bra, trots att jag knappt inte stretchade igår så har jag inget ont i kroppen. Jag kände ju att jag kunde gett mer både var det gäller muskler och kondition, även om jag faktiskt kunde varit bra mycket bättre tränad.

Så Gunnar och Jens, jag antar utmaningen! Nästa år slår jag er!!!