The real Habowoodwifes

När min äldsta dotter, som nu är 16 år, gick i förskoleklass, fick Annika Engström (som har en jämngammal dotter, då i samma klass) en av alla sina genialiska idéer: Jag bjuder in till en mammaträff! Så hon stod för drickat och alla vi andra bidrog med diverse läckerheter som visade prov på vår kreativitet i köket. Knytkalas kan man också kalla det. Det visade sig vara en riktig lyckoträff, massa Habowoodfruar på ett och samma ställe. Vi hade så kul att vi bestämde oss för att snart träffas igen, och så har det fortsatt, en eller två gånger per läsår har vi träffats hemma hos varandra och hjälpts åt med maten. Några gånger har vi lagt träffarna på restauranger.

Igår var det dags igen, tillbaks till brottsplatsen! Som vanligt hade vi jättekul. Tillsammans bjöd vi på massa god mat, gott vin och otroligt god stämning!!! Vi har alltså hängt ihop i 10 år nu!!! Det är mer än var den ursprungliga klassen gjort, för de splittrades när de började i 4an, men vi har hängt i. Nu till hösten börjar våra barn på gymnasiet och splittras ännu mer, men vi har redan bokat in nästa träff. Det ser vi fram emot Maria!

Om sanningen ska fram  - så gick en låt under kvällen lite varmare än alla andra på mitt initiativ. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna gilla en låt med den texten. But, never say never. Förmodligen kommer det bli årets sommarplåga nr 1 och jag kommer nog inom kort vara jättetrött på den, men till dess så måste jag erkänna att jag tycker faktiskt att denna trallvänliga låt är lite söt.



Svaret till Eric Amarillo blir: NEJ! Jag är en lyckligt gift kvinna!
Önskar dock att han kunde gjort videon lite charmigare, för den i sig är ingen hit.