Nässjö talangjakt 2012

I lördags var det dags för en väldigt trevlig talangjakt. Jag vet inte för vilken gång i ordningen, men det är alltid lika kul. Och här sitter vi med varsin bok, och Mikael jobbar som vanligt vid sin dator. Tre av oss förenar nöje med nöje, och en ska vara lite nyttig också.

I år tyckte jag att det var ett starkt startfält i båda grupperna. Det finns otroligt många bra talanger.
Fanny var i Göteborg och såg Brad Paisley och The Band Perry på fredagskvällen, och var därför inte med. Men det var däremot Filippa och Sixten.

Både Filippa och Sixten var nöjda med sina insatser men det blev ingen pallplats för någon av dem, men vad gör det, bara man har roligt. Det är alltid lika kul att träffa de andra tävlande och deras familjer, och som jag säkert skrivit tidigare så är det en väldigt bra stämning på de här tävlingarna.

Alla tävlande i den yngre gruppen

De tävlande i den äldre gruppen

Ett stort grattis till er som tog hem ett av priserna, ni var väl värda dem. Och ett stort tack till familjen Krasiqi, ni gör ett fantastiskt jobb. Nu laddar vi för nästa år igen!

Ny frisyr

Det var flera som kom för att fixa till sig innan Ladies Night i fredags. En av kunderna hade tröttnat på sitt halvt-på-utväxt-hår och ville ha något nytt.

Före

Efter

Resultatet blev en kort flikig frisyr, som kommer vara lättskött. Visst blev hon fin! Hoppas Mr Uggla tyckte det också!

Müsliscones

Inspirerad av Susanne Dalsätt testade jag ett för mig nytt recept på scones. Men som vanligt när jag gör något vill jag göra det på mitt sätt.

Till 6 st scones använde jag:

• 50 g smält smör
• 1 dl lätt kesella
• 3 dl Müsli (Susanne tog Persgårdens Mysli, och jag tog min hemgjorda)
• 2 dl grahamsmjöl
• 2 tsk bakpulver
• knappt 1/2tsk mineralsalt
• 1 ägg
• ½ dl lättmjölk

Först blandade jag alla torra ingredienser, sedan blandade jag i resten. Formade till 6 bullar på ett bakplåtspapper. Ugn 200C i ca 20 min. 

Till och med Sixten tyckte de här var jättegoda. Ett bra betyg tycker jag.

Dags för en ovit månad

Nej, det är inte så att jag är absolutist och nu ska börja bälja i mig alkohol. Mitt begär sitter inte där. Det vita giftet som jag tänkte vara utan under november månad stavas S-O-C-K-E-R. Visst är det konstigt hur hjärnan är konstruerad, och hur vi beter oss när vi blir beroende av någonting. Själv tycker jag att det är svårt att bara äta LITE godis. Det är allt eller inget! Och nu efter ett tags frossa är det dags för motsatsen. Vilka hänger på?

Nu till veckans träningsplan. Förra veckan var min fot svullen efter min lilla tur på rullskidor, så det blev vila och lite styrketräning bara. Därför tar jag vecka 4 i programmet denna veckan:

Måndag: Vila (Det lyckades jag jättebra med)
Tisdag: Distans i behaglig fart 6 km
Onsdag: Vila
Torsdag: Intervall. 2km uppvärmning, 4 X 5min fart 4.55-5-15min/km vila 2min, 2km nedjogg
Fredag: Styrketräning för löpning
Lördag: Tröskelträning/snabbdistans 4km + 3km fart 5.40-6.00min/km 3min vila mellan
Söndag: 8km löpning i vacker natur

Gårdagens löptur ute på landet i solsken. Kan det bli bättre?

Filminspelning och latte i Vara

Jag har nog aldrig uppskattat den där lilla extra timmen som vintertid innebär så mycket som just i år. Sen ett bra tag tillbaka hade jag lovat att skjutsa Filippa till Vara där hon skulle medverka som statist i en filminspelning. När vi planerade vår Halloweenfest hade vi inte en tanke på detta. Så istället för tre timmars sömn fick jag faktiskt fyra.
I ett ljuvligt gryningsljus for vi fram över Västgötaslätten. Något vi gärna hade stannat och förevigat om vi inte haft så bråttom.

Två minuter över åtta var vi på plats i Vara Konserthus. Jag själv satte mig längst in i restaurangdelen och kunde se lite av inspelningen på håll.
"Tystnad. Tagning."

Filmen är en kortfilm som heter "Pianotrappan" och handlar om ungdomars stressade vardag. Jag har verkligen ingen aning om hur lång tid det tar tills den är klar, men det ska bli väldigt intressant att se det färdiga resultatet.
Inspelningen för Filippas del tog hela dagen och lite till. Själv insåg jag att jag inte kunde sitta där hela den tiden, så jag googlade fram ett café och åkte dit. Där blev jag fast, med senaste numret av Skriva-tidningen, min dator och en latte. Värdefull egentid, kallar jag det.

Konditori Nordpolen var ett mysigt och välbesökt café. Det blev inte bara latte, jag intog även min lunch här. 

Vid 16-tiden åkte jag tillbaks till Konserthuset. Då var det svårt att hitta en ledig parkering. Det visade sig att Johan Glans var in da house. 

Det skulle varit två timmar kvar på inspelningen och jag är så glad över min dator och tvplay. För istället för 18 så blev klockan 19 innan jag åkte hemåt igen med en nöjd och lycklig Flippa.

Halloween

Det är tidig söndagsmorgon och just nu sitter jag i restaurangdelen på Vara Konserthus. Hur jag hamnade här är en annan historia.

Harry Potter väntar på gästerna

För några timmar sedan lämnade våra gäster oss efter en lyckad och rolig kväll. Det fanns ingen hejd på  folks kreativitet. Vad sägs om att ha en golfbana, Björn Ranelid, en nunna, Lilla My, en hippie, en häxa, en kirurg, Snövit mm på besök.

Värdparet en prinsessa och Dracula

Vad glad jag blev över att träffa Björn Ranelid

Det sägs att det är gästerna som gör festen - och det här gjorde ni jättebra!

Mot nya mål!

Men en ny helg i antågande kommer här en liten uppdatering från förra helgen. Jag överträffade mig själv genom att slå mitt personliga på milen. Det skedde dock på ett löpband, men jag har aldrig sprungit så fort på det innan heller.

Ett utav målen under 2013 är halvklassikern och jag och Ulrika har anmält oss till Engelbrektsloppet som går den 10 februari. Till dess gäller det att träna. Så i söndags var det premiär.

Tala om Bambi på hal is! Jag hade lånat Mikaels rullskidor och Ulrika körde på sina inlines. Vi körde från Alléskolan till Västgöte och tillbaka, och i en utav de få nedförsbackarna trillade jag. När man faller handlöst mot asfalten är väl en av de få gånger man är glad över vartenda extrakilo man har på kroppen. Framförallt de som lyckat sätta sig runt rumpan. Fast det kändes ändå vill jag lova.
Sträckan blev nästan 5km och då bytte vi, så jag tog inlinesen och Ulrika rullskidorna. Hon var mycket säkrare på dem än jag.

Det var faktiskt riktigt roligt att köra. Men tyvärr åkte jag och bromsade väldigt mycket, vilket gjorde att skadan i min fot gick upp igen. Ni som har kört rullskidor vet att det finns ingen broms, utan man får ploga och därmed ta i med utsidan av benet, och det var förmodligen inte bra för min fot.  Denna veckan har det därför varit vila på schemat bortsett från lite styrketräning. Nu känns det mycket bättre igen.