I julas fick jag en tankvärd bok av Harlan och Margaret från Minneapolis. "Meditations for mom" skriven av Bonnie Sparrman.
Jag fick träffa Bonnie när jag var i Minneapolis. Hon har pluggat på Södra Vätterbygdens Folkhögskola och till och med varit på ett bröllop i Habo kyrka. Det ger henne helt klart en guldstjärna i kanten!
Har du några tips på hur man hittar lugnet i vardagen? Eller kör du på i 120?
För mig känns det viktigt att få båda delarna. Både det sociala med familj, vänner och jobb, kontra att bara få vara med mig.
2 kommentarer:
Blandar verkligen, i veckorna är det oftast minst 120 men till helgen försöker jag få lite lugn och ro, oftast blir det att jag tar min tillflykt till skogen, där laddar jag batterierna! Kram på dej, //maria
Jag vet själv hur det är att ligga i 120 km i timmen. Vi är av ändå del av naturen.
Jag bor nu ett halvår i mitt ljuva "Brännåsen".
Naturen inpå knutarna. Ibland har det varit jobbigt på jobbet, men när man kommer hem, så känner man direkt. Hur hjulen går ner i varv.
Men även om man inte har naturen inpå knutarna. Även om man inte har en stuga, så kan det vara skönt, att någon gång i veckan. Besöka en fin plats, ta en kopp kaffe, se förändringen i naturen. Det är en skön mediation, för att varva ned.
Många gånger tänker man att flytta hit för gått, men vintern är otroligt jobbigt.
Då är det åter skönt att bo på kapellgatan igen.
Men en gång i veckan, besöka stugan och elda lite i kaminen. Njuta av den natur.
Många härliga upplevelser. En kväll som jag kom med bilen, så var en lite rävunge på den lilla vägen. Stannade. Hux flux kom fem syskon. Nyfikna kollade allt runt bilen.
Skicka en kommentar