måndag 28 mars 2011

När orden inte räcker till...

Jag tror aldrig att man kan förstå, det känns så fruktansvärt när en ung människa dör. Ofattbart, ofattbart, ofattbart. Därför sitter jag här med ett mycket tungt hjärta och finner inga ord. Mina tankar är hos den underbara familjen Frankner...
Igår var vi i Pingstkyrkan som stod öppen för alla. Filippa hade gjort ett fint kort som hon lämnade, och vi tände ljus som vi ställde bland alla andra.
I fredags strax efter att vi nåtts av denna hemska nyhet, tog Fanny fram sin gitarr, och snart hade hon klinkat ihop en hyllning till Wilma.

Shining little Star

How could it be
That you left us right now
How could it be, you´re not here?

I find it hard to face
That the world can be so cruel
To take a life like that

Oh, I wish this only was a bad dream
That I would wake up anytime

But you´ll always be in our hearts
No matter where life will take us
No matter where we are
You´re still our shining star

And I´m thinking ´bout you
Night and day
Wishing you had stayed with us
´Cause you left our world so cold

How could it be
There´s an empty chair next to me
How could it be?

And I know
You would have wanted us to be happy
But it´s hard without you around

Oh, I wish this only was a bad dream
That I would wake up anytime

But you´ll always be in our hearts
No matter where life will take us
No matter where we go
You´re still our shining little star



Inga kommentarer: